ga tacksägelser, chevalierns arbetsanbud. Det wifade fig nemligen, att det befintliga maskineriet måste undergå några för: ändringar för att funna med minjt för arbeta lin-bomulln; och fade fabrifanterne i Lancashire, hwarför göra oss omak med det nya råämnet så länge wi få bomull i öfwerflöd? Med ett flags fia reblick inwände då Clanssen, att man icke för ewig tid kunde lita på bomulldtillförseln och att det alltid wore bättre och billigare att mata europeiffa fabri fer genom europeiffa händer. Men han war en ropandes röst i öknen, och när utställningen war förbi, tänkte man på honom och hans uppfinning lifa litet fom på den fom uppfann kompassen. Djupt nedslagen och plågad af armod, begaf han fig öfwer till Amerika. Hwad fom der hände honom, är ide med mif het kändt, men någon tiv derefter förde honom någon åter till England och ine spärrade honom i Camberwell. Här fu: tar historien om lin-bomulln, — uppfin: naren på dårhus och Lancashire utan råämne för fina fabriker och utan bröd åt fina arbetare. Denna berättelse be: kräftas i allt det hufwudsakliga af en insändare i Times. — J ett Pariserblad finna wi följande roliga historia: En ung och rit egen: domsegare, sedan en längre tid beherrskad af djup melankoli, fattade det förs twiflade beslutet att hänga fig. Han skaffade fig ett rep oc werkställde pla nen i fin källare. En ung tjenstflicka, fom skulle hemta upp en butelj win ur en källare bredwid, hörde några rofslins gar, stötte upp dörren till källaren för att efterse orsaken och fann wår melans koliker kämpande med döden. J sället att springa fin wäg, fattade hon en träds gårdsknif fom låg på en warupacka, afskar tåget, befriade den döende och återskänkte honom åt lifwet och bättre tankar. Wår man, några weckor derefter alldeles fr från fin förtwiflan och fin spleen, upp sökte tjenstflickan och för att bewisa henne fin tacksamhet erbjöd han henne fitt hjerte och fin förmögenhet. Nej, jag tackar swarade hon skrattande, luften att hängs er skulle funna komma på er en gån. till, och då skulle jag kanske ej skära a repet igen. Den unge mannen fund ej låta bli att skratta åt hennes omid replik och förlorade ei modet utan fort satte sitt frieri och lyckades. Han ha nu warit gift ett år med den unga, wad ra flickan, fom, påstås det, nu skulle, fall det behöfdes, skära af tåget mycke fortare än förfta gången.