Norrländska Korrespondenten – 20 september 1862, sida 2

Ir I: dr ar st rit på U na Y. på då nda en om an vAL ill ide jet ta ); all sta och en LYS essne, il: der en t8ic. ra tt: 102 me )de der id: ika inDes ill: dd Ide aft en ga Då: ti: lle ten ud el få Yctill fas jötheborgs spinnare, till följd af alltjemt stegrade bomullspriser, Ytterligare blifwit höjdt med 1 rdr pr bundt, få att detsamma beräknas till 16 ror pr bundt för N:o 12 och 20 rdr för N:o 30 36, pr kontant. — J Aftonbladet läses: Wi ha i dag (d. 5) haft det stora nöjet att från wår berömde landsman kapten John Erics: jon uti Newyork mottaga en wexel på hrr Tottie Arfwedjon lydande å 1000 ror rmt, såsom hand bidrag till uppre: sandet af ett monument öfwer Carl XII Ur det wexeln beledsagade brefwet, date: radt Newyork den 15 Aug., meddela wi följande: Jag skattar mig lycklig att på detta fatt få uttrycka min beundran för den store konungen. Werldshiftorien fram ter ju ide något sådant exempel af mod, beslutsamhet och herrawälde öfwer fig sjelf, som Carl den tolfte förwånade sin samtid med. J. Ericsfon. — Den belante kurfursten af Hessen har nyligen gifwit en bedröflig gratis: representation på teatern i Kassel. Då han der biwistade en föreställning, bör jade han i hof-logen en af fina wanliga twister med fin gemål, furstinnan af Hanau (f. d. löjtnantsfru). Kurfursten oqwädade henne så högljudt och bar sig så ursinnigt åt, att publiken wände sig allmänt åt vet höga paret. Men fur: fursten, fom aldrig mill göra fina un: derfåter till wiljes, unnade dem ide hel: ler denna gång att njuta en scen ur det furstliga familjelifwet, utan aflägsnade sig, dragande sin gemål med sig. — Från lägret på Gardemoen ffrifwer en korrespondent till Aftonbl., att i norska arvmeen8 tjenstgörings-reglemente har blifwit från Swerge infördt fradgandet att trupp skall mottaga högre officer med ropet Gud beware — — (gud beware fapten, gud beware löjtnanten, aud beware — herrn!) i sammanhang hwarmed omförmäles att i Swerge det åligger soldaten att äfwen på en under officers helsning swara Gud beware sergeanten, eller hwad han är. — Den norske korrespondenten säger att detta bruk der är nytt och att det hwarken är eller någonsin kan blifwa hemmastadt. Förståndigare och riktigare än att införa det i norska avmeen hade wäl också war rit att afskaffa det inom den swenska. Om något förtjenar kallas missbruk af Guds namn, få är det wäl då en soldat twingas att mid äfwentyr af straff an: ropa Guds beskydd öfwer en förman, mot hwilken han kanhända för tillfället i fitt hjerta hyser alldeles motsatta tänkesätt och helt andra önskningar. Det är bars barifft att lägga honom Guds namn i munnen, då han kanske har sinnet upp: fyldt af wrede mot en officer, fom nyss undfägnat honom med allt annat än fromma önskningar. Krigsbefälet i wår tid bortde wara nog upplyft att fatta, det man ide genom yttre, tvungna uns vervånigbhets-betygeljer och betydelselöst officielt fromleri kan åstadkomma wertliga tänslor af aktning och trohet mot EUEEEE——1—