Norrländska Korrespondenten – 20 september 1862, sida 2

der en Arnoldsson och min dotter en fröken Gyllenflang. De namnen äro ide gjorda att fanmmane blandas., — Ålå, min käre bror, när man ide har någon förmögenhet att utrusta fina döttrar med, får man hushålla wackert med anspråken. Att få åt Hedwig en man, som kan wäl försörja henne, är hufwudsaken. Det skall i år tillsättas regementspastor wid ett af OÖstgötha regementena. Det skall bli Arnoldsson, det ger jag mig f—n på. Då hafwa wi honom på god wäg. Om några år får han sig ett regalt pastorat och din dotter sitter i smöret öfwer öronen. — Detta för en fröken Gyllenklang? — Kunde ou till den gyllene klangen af hennes namn bifoga några tiotusental, a la bonheur! då kunde jag gilla dina anspråk. — Hedwig är endast 15 år och wid den åldern äro apparencerne goda. — Skata blott att de sällan realiseras utan pen: gar. Här nere på Rankebo ser det i alla fall mörkt ut med eponseurer. Tag du det säkra för det ofäkra. — Du talar som om det inte funnes annat än penningespetulanter på jorden. Minns du då inte att wi en gång warit unga? Jnte war det pengarne wi flammade för, ehuru jag råkade sast för min första hustru för deras skull. Gå till dig sjelf, min broder! Hur suckade och lågade tu icke för din förtjusande fröken A.., oaktadt hon inte hade annat än en pre tentiös mor och fyra fattiga systrar att medföra fom hemgift i fitt bo. — J mår ungdom käre Malle, spelade kärleken en helt annan rolle i werlden än nu för tiden. Jag minnes ganska wäl då jag i sprängkalla wintern i