Norrländska Korrespondenten – 17 september 1862, sida 2

sydstaternas återgång till unionen, men anser hwarje intervention, som fordrar deras oafhängighet, såsom öppet fiendtlig. Jnri kes. Stockholm. Konungen och drottningen lemnade d. 12 dennes på e. m. Kristiania, mäntades d. 13 på f. m. till Göthebora, skulle samma afton anlända till Örebro, der nattqwarter togs, och äro dagen derpå omkring kl. 4 e. m. att hitförwänta med ångfartyg från Arboga. — H. M. konungens swärfader prins Fredrik af Nederländerna har, enligt en norsk tidning, före fin afrefa från Kristiania skänkt hofmarskalken Lövenskjold en gulddosa, besatt med diamanter och wärd 8000 rdr; kaptenerne Miorgenftjerne och Due, hwilka warit anställda få fom uppwaktande hos honom, hwardera en gulddosa och en ring, alltsammans äfwen wärdt 8000 rdr; åt flera af den högre betjeningen på slottet guldantkargångsur med tillhörande kedjor, samt åt den öfriga betjeningen till fördelning 4000 rdr, allt swenskt riksmynt. Landsorts-NRyheter. Gefle den 8 Sept. Till bewis på werkningarne af de rådande, mindre wanliga temperatur-förhållandena fan näms nad utt i dag blifwit oss förewisad en körsbärsqwist, fom på några tum bar på en gång mogna bär och fullt utflagna blommor. Hudifswall den 13 Sept. Efter att under en längre tid hafwa haft särdeles warma och wackra dagar, då thermomne tern t. ex. i Tisdags mid middagstiden wisade 23 grader, föll i Thorsdags ett rikligt, länge efterlängtadt rean, fom wa: rit särdeles wälgörande. Skörden blifwer häromkring, efter hwad allmänt förspörjes, mycket god och endast på spridda ställen har potatissjukan wisat sig, dock utan någon större betydenhet. Lulcå d. 6 Sept. Med denna weckas början inträdde här det herrligaste fommarwäder, fom skyndat till mognad wår ra af frosten skonade tegar. Af berät telser från närgränsande byar erfares att kornet är oskadadt på högländta eller wäl grunddikade åkrar, och lofwar owans ligt ymnig afkastning. Hernösand d. 11 September. Under de sednaste weckorna hafwa wi fått njuta af en herrlig wäkerlek, få att wi ändte ligen funna säga att wi också i år haft en sommare; detta har oc haft till följd att landtmannen, fom med fruktan mot: såg den blifwande hösten och skördetiden, nu med gladt mod inbergar sin fullmogna och mot förmodan wackra spanmål. Att höskörden blifvit god, ja öfwer mer delmåttan, är kändt, och då man mi åf wen har stora skäl antaga attspanmålen kommer att lemna en god afkastning och potatisskörden synes lofwande, hafwa wi ett säkert hopp om ett godt år.