Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1862, sida 3

och sumpig jordmån, blott en del hunnit skjuta i ax, tyckes efter wåra inskränkta uträkningar, någon widare förhoppning ide wara för handen; och det skulle fannerligen anses såsom ett fenomen, om wid ett sådant förhållande åkrarne i dens na ort sknlle funna hädanefter få mycket förbättrad att de wid skördetiden funna gifwa något till spanns, dock med förut sättning af det fall, att den förändring nu genast inträffade, att wäderleken under den sednare hälften af denna månad blefwe warm och gynnsam, wore det mil möjligt att tre weckor härefter få fe år krarne till den grad avancerade, att något wid tröskningen kunde påräknas, om ide af den qvalite som under goda år är wanligt, dock för det behof som till bröd kunde erfordras. Redan nu, inan rejul: tatet af de för sinnet nedslående förespeglingarne hunnit i werkligheten wisa fig, har man från flera häll hört Yttrin: gar af bekymmer och farhåga, i afseende på lefnadsbehofwen, för det kommande året. Att man nu efter åtnjutandet af flere goda år, nödgas höra få bekymmer: jamma yttringar — i sammanhang med den uppgiften att bodarne äro tomma och att, i händelse af misslyckad skörd, spanmål måste från nedra landet ans skaffas — är något betecknande; ett förhållande som otwunget framkallar den frågan: huru hushållar folket, då spanmålsbrist öfwerklagas redan inan swagår inträffat? Då i jemförelse med forntiden åkrarne nu äro mycket utwidgade, och under goda år gifwa mång: dubbelt större afkastning, samt allting annat i landthushållnings-industrien wunnit ansenlig förkofring, allt motfwarande den n. w. folkmängdens behof, tyckes man wara berättigad till den för: modan, att spanmålstillgången i orten borde funna wara tillräcklig och för hwart år lemna något öfwerskott till besparing, om folket af den föregående swåra pröf ningen bade lärt fig att iakttaga en för: nuftig hushällsmaxim. Måhända läfa: ren i anledning häraf frågar: Hwaruti består denna klandrade misshushållning? Hafwa lappmarksboerne större magar än andra, och behöfwa de äta mer än an: dra? Den penna, hwarifrån dessa rar der flutit, har mer än en gång förut tecknat samma slildringar öfwer detta ämne, och beswarat denna fråga, med framhållande tillika af flera belysningar, hwilka egt öfwerensstämmelse med dylika beskrifningar från andra håll. Allting i landthushållningen har wunnit en mid: sträckt terräng, allmogen och arbetarne till fördel, och hwaraf man är berättigad till den slutsatsen, att allmogeng ftällning i ekonomiskt hänseende borde wara mera blomstrande och befinna fig på en högre ståndpunkt än för 40 a 50 år till: baka. Men förhållandet är dot ide få dant; och orsaken dertill är lätt funnen. Befinnen, att, då endast i och för den till missbruk gränsande njutningen af öfwerflödsart. kaffe enligt den gjorda uträkningen från ett enda bondhus funna årligen utgå 1, 2 a 3 rdr, och följ: