erligt lyda hennes föreskrifter, så skulle han wara frisk inom en qwart. Wänin nan aflägsnade fig, men fom suart tillhaka, då fympati-doktorffan lät den sjuke lägga sig på en soffa i fin kammarc. Ån läftes öfwer honom diwerse trollformler, under det man band en duk för hans ögon och behandlade de sjula ställena mer magnetiska strykningar. Härpå befalldes han att ligga alldeles orörlig i tio mic nuter och ej belymra fig om någonting of tet, fom föregick omkring honom emer dan detta hörte till beswärjelsen. Den sjute lydde med förwånande tålamod; han hörde dörrar öppnas och stängas, raslet af nyclar i byrålädorna och i boden — men han rörde fig ej — sjukdomen war ännu qwar; men hwad fom mar borta, det war penningarne i bodlådan jemte ett wackert parti skodon. Det war wäl det sednare som fru doktorskans sympatitur egentligen gällde.