Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1862, sida 2

insamlingen till förmån för den christna befolkningen i Syrien uppaick d. 31 Juli till 57,229 ror 32 öre. Till kyrkolocal i Paris äro äfwen insamlade 5,742 rdr 36 öre. — Öfwer fru Jennty Lind-Goldofdmidt, som i London gifwit flera konserter för wälgörande ändamål, läses följande från London: Hon är alltid ännu en stor konstnärinna, men sanningen till ära ware det sagdt, att hon naturligtwis ej är mer hwad hon en gång mar. Henne nes röst fan med möda befria fig från en mystisk slöja, fom tyckes öfwerhölja den; men hwarje not, hwarje suck, hwarje andhämtning äro konstnärligt beräknade och anwändas i den finaste nyansering. Med största konstfulländning sjöng hon sopransolis i Mesfias och Stapelsen, men hon sjöng dem egentligen ide, utan hon preditade dem. 3 tredje afdelnin: gen af det sista mästerwerket sjöng hon Eva, men ingalunda med erforderliga lyft: ning, utan liksom försmådde hon de werldsliga, vulgära känslorna. Endast ett ögonblick glömde hon sig och det war i arian: På starka wingar, i hwilken hon af hjertats lust och med höjdt huf: wud lät fritt utströmma dessa tomvår gor, dessa drillar, dessa roulader och fadanser, som för 18 år sedan förtjuste hennes beundrare; man war färdig att tro, att den fwenffa nätftergalen åter: kommit. Men hennes man, fom delar hennes devotion, förstod genast att af bryta detta länsloutbrott, i det han tog tempot till den herrliga duetten Hulda mata få långsamt att man ej mer fände igen fader Haydn. Jenny sänkte ögonen, den swenska näktergalen flög fin tos, för att åter lemna rum för den engelska bönsystern. — Följande björnhistoria berättas från Stavangerds-orten i Norge: 3 Fossand socken hade en björn huferat illa i wår, i det han slagit 12 for och flera andra djur. En dag i förra månaden tyckte man att detta gid för långt, och twå unga pojkar begåfwo sig ut att mota Olle i grind. De woro endast bewäpnade med gamla förrostade fågelbössor. De träffade björnen, och den ene af pojkarne lade genast an och sköt samt träffade björnen i rygaraden så att denna blef knäckt, björnen föll ned på hasorua, blef sittande på det sättet, wifade tänderna och grinade fruttan8wärdt. Den andre ynalingen skulle nu skjuta, men kunde ej få skottet iden gam la rostiga bössan att brinna af, utan begge försökte derföre att gifwa björnen nårestöten med stenar. Men detta tjonade ej till någonting, ty nalle fångade med munnen stenarna som kastades på honom. Slutligen fingo ynglingarne det afskjutna gewäret omladdadt och gåt: wo dermed nalle ett nytt skott i hufmu: det, få att han dog. Det war en full wuxen hane. — Förfalskade swenska sedlar äro till stor mängd i omlopp uti Köpenhamn, isynnerhet Mälareprovinsernas enskilda banks sedlar på 10 rdr rmts walör. — — — — c — A—— ; .LO SYHnOon Ach SKATTA — Ja.