Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1862, sida 3

kan han taga wara på och beskrifwa alla förekommande märkliga jordfynd och fornlemningar; eller också kan han från de ungas läppar och de gamlas uppsamla urgamla sägner och follkberättelser af hwarje flag, samt winna wärderika upp: gifter om forntida minnesmärken, fe: der, högtider och Husbruf, m. m.; hop: bringa de fnart bortdöende lemningarne af wårt ädla fornsprak; — eller, om han är tonälskare, bilda en fångförening bland socknens unga samt genom dem anteckna en mänad dyrbara folfmelodier, o. s. w. — allt till egen fägnad och wärdig fysselsättning, till största gagn för fäderneslandet i allmänhet, till nytta för wetenskapsmannen och de offentliga samlingarne samt till spridande af mir diga begrepp om Gud såsom skapare och upprätthållare af wårt älskade fosterland. Endast genom en salnnda alltmer spridd foltbildniug blir det möjligt att efter hand funna uppamma dugliga rifgdagsmän, fom med wett och traft mäkta föra landets talan. — Tyyligt är dock, att icke blott tjenstemannen, utan ock hwar och en annan bildad medborgare sålunda bör sysselsätta fig sjelf på lediga ftunder och dermed nyttigt inwerka på fin omgifning, samt att, då hwar och en men: nista har olita fallenheter, en person in: galunda fan uträtta eller medhinna allt detta; men något af detta bör han wan ligen funna åstadkomma för framåtffridandets stora sak, derest han är en dug: lig och redbar man; är han eu egennyt: tig usling och utan uppfostran, få uträttar han intet för det allmänna, utan bereder fig blott slem winning och ett för: aktadt namn. Och ehuru man antager, att hwar och en medborgare i wår tid hyser ren kärlet till foltet, nitälskar för allmännare bildning, med wänlighet städse söker umgänge med menige man, så är dock ej allom gifwet det prattiska sinnet att, oaktadt bästa wilja, kunna med sina högre insigter ställa sig i direkt beröring med menigheten för dess upplysuing. Men då kan han i stället wid skrifbordet, och just der ännu werksammare, arbeta för folkets wäl, derigenom nemligen, att han författar nyttiga och lättfattliga foltffrif: ter eller försöker upplysa allmänheten genom mälffrifna uppsatser af hwarje slag för tidningarne; ty i wåra dagar wilja menniskorna nödwändigt weta af hwarandra, se hwarandras förkofran och samhällsförbättringar samt kärleksfullt förnimma hwarandras tillstånd; och är tet en helt och hållet falsk uppfattning hos hwar och en, fom bättre wet, att anse små sockenangelägenheter af ingen wigt för det hela samt att onödigt anse sig böra sätta sitt ljns under skäppan, vå sundt förstånd säger of, att ett med: delande kunde mara nyttigt. Sålunda, om hwar och en med upp: fostran, eller om blott beffedligt follk., med manlig erfarenhet af fitt lefnadswärf och med mindre mått of egenfärlet, wille göra fig någon liten möda för fina medmenniffor, skulle lätteligen oändligt mycket, jemte de manliga bestyren, funna uträttas för wårt folks odling, förkofran m Ö OR mM— ——