Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1862, sida 2

rom uppmanar oss att allwarligen wäcka wederbörandes uppmärksamhet på dens na jul. Oct är blott några weckor sedan en af Medelpads högmögende bemman8s enare, en man, fom för öfrigt går och gäller inom fin församling som en ftyrpinne i åtskilliga frågor, betlädd med tommunalförtroenden, och hwars hus anses som det sanna vift liga lifwets boning — det är blott några weckor sedan, siga wi — som en af den mannens ar: betare i husbendens tjenst wid en gårds törsla så illa bröt sitt ben, att ingen af de qwacksalware, hwarpå landet i allmän: het har få god tillgång, deråt kunde eps na någon wäsentligare omwårdnad. Mellertid tilltogo smklingens plågor med hwarie d dag, och oaktadt provincialläkaren bor ett par mil allenast från hemwistet, eftersändes han först när det war för sent och patienten lämpade med yrfel och döden. Läkaren fom, men måfte refa derifrån med nära nog oförrättadt årens de, ty der war intet, af genomgripande wigt, att göra. Döden följde snart under omständigheter, så gräsliga, att wi förskone wåra läsare från wämjelsen att åhöra dem. Detta är icke ett enstaka fall. Wi skulle kunna fylla hela spalter med slika exempel. J nödens stund och då qwacksalwaren öfwergifwit fin par tient, sedan han kanske förwärrat hans onra, då först tillkallas läkaren, och, om han ej alltid lyckas att rycka dödens of fer ur dess käftar, få hånas han på ryg: gen och man hwiskar om liknöjdhet eller bristande förmåga. Men läkaren är ins gen Gud, likalitet fom den gör ffäl för namnet menniska, fom fer fin broder eller tjenare eller hwad han må wara i nöd och ej i tid gör allt hwad i hang förmåga står, att bereda lindring och hjelp. Detta gör han, om han i rättan tid tillkallar lätaren. Hans pligt är uppfylld och hans samwete fredadt. — Wi skola dock i mensklighetens intresse hoppas att denna afwoghet mot anlitande af den wetenskapligt bildade läkaren, si småningom aftynar, liksom wi, hwar på oss widkommer, icke skola underlåta att af läkarne sjelfwa förskaffa oss fakta i alla de fall, hwarest samwetslösheten och fördomen i detta afseende hädanefter förekomma. TU tings, till tings! Budkafweln går Rane tom kring berg och dal: Gudnås så wisst, oss förestår Ett riksdagsmannawal! Sundswalls stad kan skatta sig lycklig, som i detta, såwäl som i många andra afseenden, har det så wäl rangeradt för sig, befinner sig i en situation, så rik på resurser, både inom fig fielf, utom sina portar, ja, i sjelfwa brännpunkten för riksdagens lifswerksamhet. Men hurn stå då wåra aktier på landsbygden i detta fall? Hwad hafwa wåra ombud i sjelfwa werket uträttat till provinsens speciella nytta och gaan? Och, om wi också ej hålla få strängt på fpecialiteterna: i hwad mån hafwa te medmwerfat till de mera genomgripande af tidens fto