ra frågor? Om dessa rader händeljewis skulle falla honom under ögonen, fom wid sednas er t dagen hedrades mer Medelpads mar til folkombnd, få må han alldeles ide föreställa fia att häri ligger någon kritisk anmärtning särskildt å Hans fött att full göra sitt uppdrag: han är i det hela ännun en elev blott i riksdagsmachineriet, och man har ide rätt att af honom fordra mästerstycken: wi hafwa oss dessutom betant, att han, om han också i plena iatttog en egyptist presterlin tystnad, likwäl i det utskott, dit han insattes, wisade fia fom en gan: ffa sielfständia karaktär, med riktning framåt; och det är egentligen ide honom wår reflextion gäller, utan det är sättet att utfe folkombuden. Öwad skall man begära för mått af ritscagsmannadusdlighet af personer, som i år sitta i mens i lös ro och sköta om fina egentlina laudt. mannawärf, utan att synnerligt NN sir hjernor för det allmänna — och stuk: innan de ker huru och när, nästa år äro rifsd åsmän och det allmännas ntåldmän? Och hurn Linge få de ä: han detta förtroende? Oftast blott för ten riksdag, de äro warda. Nästa rifsdag kommer der en annan, riksdagen derpå en tredje och så widare in insinitum — stjernstott på stjernskott, bländande ett ögonblick, oftast blott vå nedresan till riksdagen, men fört! winnande sedan i det oändligas natt, ja, få spårlöst, att fome mittenterna ibland icke wetat om de lef: wat eller saligen afgätt ur tiden, såwica icke riksdagsmannaarfwodet på debetSfedeln låtit förmoda något om det förra alternativet. Jngen har hunnit att bli huswarm i representationen, hunnit att grundligt sätta sig in i förhållandena och derigenom kommit till någon mera ingripande werksamhet, hunnit att arg na, förrän kontraktet gått till ända och tappfädarne börjat packas för hemfärden. Under sädane omftindigheter lig: ger ju i öppen dag det gagnlösa af dessa ströwal till rilsdagarne. Skulle landet deremot wara nog lyckligt att bland sina många aktningswärda walbarheter få sina ögon fästade på ett ombud, fom med nå gon blick för vet allmännas bästa före nade skärpa i omdöme, fasthet i farattären, oberoende och pålitlighet — och sääpane sinnas utan twifwel, — få more det i wår tanka höasta skäl att frångå den gamla slentrianen wid walen till de olika rilsdagarne, och dymedelt komme att bilda sig ett mera perrent ombud än som hittills warit fallet. Särskiltt hwad det förestående rils mötet widkommer, will det synas af allå tidens tecken, att det kommer att tag dugligbeterna mera än wanligt i an språk, och wi lyckön sta i så fall hela lan det till fötert i öga och lvktis träff.