Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1862, sida 2

Småbitar från landsbygden. vI. Att tala om wäder och wind fan misserligen wara godt och wäl, då de båda så wäsentligt inwerka på landsbygdens etonomiska ställningar och förhållanden; men som dessa för närwarande synas inwagga oss i de wackraste förhoppningar för den närmaste framtiden, wilja wi för denna gång påpeta någonting på landet, hwaraf moraliteten i lika mi sentlig mån beror. Detta något är kort och godt den motwilja, allmogen i all: mänhet ådagalägger wid anlitande af läkarens hjelp, förr än det wanligen är för sent. Det är sannerligen förwånande huru en landsort, som i öfriat ingalunda will stå efter fin tid, och fom med skäl De: römmer fig of mycken upplysning och fördomsfrihet, likwäl, genom detta ganska allmänna förfarande, ådagalägger ett nära nog witskepligt fasthållande wid gamla wanor och åsigter. Hwarföre — det kunna wi med skäl fråga — tror allmogen att staten bekostar en läfarefår, mångdubbel inom samma terräng mot för 25 å 30 år sedan, om ej för att folket deraf skall begagna fig mid för refallande behof? Eller har denna Ki: karetar någonsin förmwerkat fitt förtroende bland allmogen? Wi tro det ej. Och litwäl är det i sanning upprörande att fe, med hwilken hjertlöshet och lit giltighet allmogens sjuka af fina husbönder eller anhörige behandlas. Det är ett alldeles färskt exempel i thy fall,