Norrländska Korrespondenten – 12 april 1862, sida 3

stafwadt af min pligt Jag har anledning till ten förmodan, att I denna afton ären på wäg att döma en person, fom ett helt år har orättwist warit inuecstängd uti ett af Venedigs fängetfer. Stephan Dandolo tystnade. 3 följd af fin brådska hade han inkommit helt andtruten. HOmwem är det fom talar få djerft om Venedigs orättwifa i wår närwaro? afbröt en af domrarne, under det att Leonardo blef ännu mera förmånad än förut. . Uppbofsmannen till orättwisan, mina herrar. Jag Stephan Dandolo, förklarar, till min sorg och skam, att jag är upphofwet till de olyckor fom träf fat grefwe Leonardo Montecali. Stephan ! utropade Leonardo högtidvligt, Hwad har jag gjort att förtjena ditt har, och hwad har jag nu giort för att framkalla detta opåkallade mwittnesbörd 27 Du war min rival uti kärlek, wi älskade båda Angelina Avarenza. Till min wrede och förtwiflan såg jag, att du blef föredragen — att Angelina, under det att hon föraktade min tillgifwenhet, återgälrade din med intresse. Wrede och hämnd uppfyllde mitt bröst, och jag swor på, att om hon ide blefwe min, hon ide heller skulle blifwa din. Jag har Häl: lit mitt löfte. slydligtwig, fade Leonardo i en låa ton. vSlytligtwis har jag gjort det. Men hwad fom är gjordt, låter ite ändra fig. För ett år fe dan öfwerswallade min själ af hat och färlet; och jag öfwerlade, uti mina hemligaste tankar, om bäjta fit tet att åtskilja eder. : ( Vart