Norrländska Korrespondenten – 12 april 1862, sida 3

För Lördagsqwällen. Allahs Budbårare. Persisk berättelsc. En derwisch gick en dag till bazaren, att der sälja några strängar bomnlsgarn, fom hang hustru spunnit. Han sick för dem en tirem, och war just i begrepp att föpa lifsmevel för den, font han mille taga hem med fia fåfom minds dagsmåltid åt fin wäntande familj, då han sag twå män under arofiwa frillse ord hugga på hwarandra med fora fäppar få wåldsamt, att han började frukta för deras lif. Derwischen underrättare lig om anletningen till twisten oh erfor att den uppkommit deraf, att den ene ej tunde betala en direm, fom han war fyldig den andre. Jag har nyss erhållit en divem, öfs werlade derwischen med fig fjelf, wore vet ej min skyldighet att afstå den åt de twistande och på det sättet förebyaga blodsutgjutelfe, ja, kanske en menniskas död? Tänkt och gjordt. Han närmade sig de båda fienderna, gaf dem fin direm och hare den tillfredsställelsen att genast je dem upphöra med sina siendtligheter. Med tomma händer och tungt hjerta återwände han hem och tillstod upprigtiat för sin hustru hwad som tilldragit sig och hur han handlat. Såsom märdig maka till en sådan man, gjorde hon honom ej den ringaste förebråelse och söfte, då middagsstunden längesedan war förbi, och barnen begärde brör, att skaffa råd på annat fatt och uppleta något fom tunde försäljas. Hon sötte länge förs gäfwes; slutligen påträffade hon en duk af urblekt siden. Tag den, fära du, fade hon, oc fe till att du fan få sälja den; men skynda dig, ty barnen hafwa ännu ingenting ätit i dag. Derwischen genomlopp staden från ena ändan till den andra, men kunde ej fins na någon köpare. Flera timmar hade förflutit under fruktlöst bemörande, då en man mötte honom, hwilten hade en stor fisk att sälja, men ej lunde finna någon afnämare, emedan fisken war död och redan började lukta illa. Det är min man, tän ste derwischen, närmare fig fiskhandlaren och fare utan widare företal: SNamrat, will on byta bort din fift emot mitt kläde? Jngen mill töpa wåra waror; det är således bäst att wi byta med hwarandra. Den andre war dermed belåten och derwischen skyndade hem med fisken och lemnade den till fin hustru, fom genast lagade fig till att öppna och sönderstära den. Till fin stora förwåning faun hon inuti fisken en dyrbar perla, med biwile ken hon, högligen glad, ffyndvare till fin man och bad honom genast sälja den. Den gode derwischen hade ingen aning om klenodens wärde, hemtade derföre råd hos en pålitlig wän oh gick, åtföljd of denne, fill juvelerarens bagar, der perlan af lännare anförs såsom en af de dyrbaraste fom någonsin fiskats i Ormus. Han erhöll 120,000 direm sör den och skyndade glad hem med sin ssatt.