Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1862, sida 3

Frohn drog dolman på och gick genom torridoren upp Ull Treucks rum. När Frohn inträdde, war Trent allena. Han gick med händerna på ryggen lanasamt fram och åter i rummet. En tjenare ftod bredwid öfmwerftens ftol, sramför hwilten stod ett dutadt bord. — Behagar herr kamraten taga litet till bästa med mig? frågade Trenck den inträdande. Denne bugade fig. -Sedan, fortfor han, funna wi öfwergå till tet uppdrag, hwillet herr major von Frohn säger sig hafwa till mig. — Som herr öfwersten befaller! Man satte fia. Trend åt mycket fort, och Frohn försökte att hälla jemna steg med honom, få att bor: det innan fort hann blifwa afröjdt; flaskor och glas lemnades dock qwar. — Lemna of nu allena, fare öfwerften till tie naren och, sedan denne mar gangen, fortfor ban wånd till Frohn: — Om ni behagar, tunna wi öfwergå till salen, min herr diplomat .... men herr tamraten torde rycka fram med sitt uppdrag i störita korthet, få att wi få komma i ro sedan. Frohn fyllde sitt glas med vört unaerslt wu, oroa sedan ur fin bröstficka en Liten slipar tfruftallflaska och gjöt några droppar derur i sitt win. — Hwad håZrer herr majoren ber I fit nin? frågade öswerst n, som uppm ärfsamt betraltade honom. — Ett li seclirt, som har en särteles tratt. Jag bar fått det af en gammal turtiss lätare, fom sag bjelpte när en mängd flavonier wille tafta honom i Donan. (Forts.