Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1862, sida 3

ligt elände, så finna vi att det är ett gans! ca väldigt klot, som sväfvar fritt med oss i den vida verldsrymden. En linie, som man droge från en punkt på ytan genom mede punkten till den motsatta sidan, skulle vara 1,719 mil lång, och en annan linie, som man tänker sig dragen kring hela jorden, har en längd af 5,400 mil Det synes icke så förskräckligt mycket, ehuru man likväl måste oafbrutet resa mer än 30 dagar och nätter, om man med ångvagnen på jernbana ville tillryggalägga denna väg. Men vi erhålle en tydligare bild af jordens storlek, om vi tänke på dess yta delad i fyrkanter, som hvardera äro 1 mil lång och I mil bred. Sådana fyrkanter skulle vi på jorden finna till ett antal af mer än 9 millioner. Vär jords närmaste granne är månen. Dess afstand från henne utgör omkring 50.000 mil, alltså 10 gånger: så mycket som jordens omkrets. Deremot är solen 20 millioner mil aflägsen från oss. Sådana tal äro vi-serligen lättare att utsäga, än man gör sig en riktig föreställning derom. Så vet då, att en sådan väg först på 500 år skulle tillryggaläggas af en ängvagn, som fore mer än 4 mil i timman, veh först efter 25 år af ea kanonkula, som flöge med den svinalande hastigheten at 1,000 fot i sekunden. Och huru liten synes icke vår stora jemförelse med solens storlek! Ty solen är, midtigenom, nära hundra gånger så stor som jorden; så att, om solen vore ihälig och jorden stode i dess medelpunkt, månen på samma afstånd som nu kunde fullända sitt kretslopp kring jorden, utan att på denna väg lemna solens inre. Och så otroligt detlåter, så är det dock sannt, att nära 1 och en half million sådana kroppar, som vår jord är, beqvämt skune finna plats i solen, om den vore ihälig Denna ofantliga verldskropp bildar nu medelpunkten till en verldssamili, hvars medlemmar planeterna äro, hvilka på större eller mindre afstånd röra sig kring solen och mottaga ljus och värme af henne Jorden är ibland dessa planeter en af de mindre och till afståndet den tredje från solen. ; I Solen med alla sina planeter bildar blott en enda af de otaliva verldsfamilier, som fylla och upplitva verldsaltets ärdlösa rymd. Ävarje stjerna, som vi skåde på natthimlen, den min sta ljusgnista, som vårt obeväpnade oga knappt mer förmär uppnå, hvar och en omfattar en lika stor, ja de flesta af dem en ännu större vrid, än den stora solsamilj, som vi nyss lärt känna. Hvarje : fix-stjerna, d. v s. alla ftjernor, som vi se och icke se, med undantag al de få planeterna och kometerna, alle de millioner stjernor, som i vintergatan sör vårt öga simma tillsammans i obestämda ljusstrimmor, äro verldskroppar, lika vår sol Deras afstånd kunna vi blott ana, men icke begripa. — — Vändom nu vår blick från denna bild