Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1862, sida 3

Uppgifterna gäjwos, ob officern ber talade. — Nu är ju kapten awitt — allt är rigtigt? — Ja, ja, — swarades det igenom lederna. — Det är bra — hurra för wår gamle kapten, han will nog göra rätt och gör det ocså, det met wi alla. Hurra! hurra! På eftermiddagen gjordes; den prelis minära undersökningen — men ingen enda man hade att fordra någet — faps ten hade betalat, hette det. Men det war den, fom skulle mest hafwa wunnit på hans aflägsnande, som länsat sin egen, ej rika kassa, för att rädda en gammal kamrat, fom förföljd af olycka och sjukdomar, egde intet förswar ingen hjelp att wänta. Smwårligen fick han igen penningarne; men wi weta ju, att det ändå finns en, som gifwer lönen. Då wi beständigt höra omtalas brist på hjerta, är det en glädje att ur vet inre af. dagens hiftoria funna omtala drag, sådana fom tessa. (Swenffa. Arbetaren )