Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1862, sida 3

torde herr öfwersten tillåta .... Frohn kastade en blick på de i bakgrunden sittande officerarne — Nå, få funna wi uppskjuta det tills litet fede nare. Låtom oss derföre fortsätta wårt spel. Min herr kamrat kan deltaga deruti, om han har lust. Han pekade derwid på en stol och kastade sig åter ned på soffan bredwid spelbordet, frän hwilket han nyss stigit upp. Frohn fann det ändamålsenligast att icke låtsa om sin trötthet efter den tillryagalagda dagsmarschen; han satte sig derföre lugn ned wid bordet, knäppte upp sin uniform, lossade sin sabel ifrån lifwet och lät fin med rasslande ljud nedfalla på golfwet bred wid sig. — On herr öfwersten tillåter, tar jag mia först ett glas win. Jag tror det är ypperligt Tokayer: jag har blifwit törstig efter resan. Han fyllde i en stor pokal, tömde den i ett drag, smackade med tuns gan och fade: Nu ftår jag till tjenst. Ber dock att herr öfwersten först behagade göra mig bekant mer de andra tre herrarne. . — Det der är min öfwerftelöjtnant, baron te Dolne, denne herr von Wortschevar och den der herr von Nakomitsch, majorer i min korps. Vv o— Sag innefluter mig i herrarnes ynnest! fade Frohn, i det han gjorde en lätt böjning med hufwus det för hwar ochven af dem. Huru stor är insatsen? Öfwerste von der Trend tog korten, sedan han kastat en egendomligt lurande blick på Frohn. Han mar ide man wid att personer, fom woro tillsammans med honom första gången, woro få obeswärade i hans närhet och lade en sådan fullkomlig säkerhet i dagen. (F ortsi)