Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1862, sida 2

vid grafven, der de älsklingar ha nedsänkt. Du har dem kär, du vill till dig dem taga ifrån en verld, der man ej ens förunnar de späda kära dopets helga vatten. — Psalmositons uppfinnare, tyrfoher den i Öster Wåhla församling, k. hof: predikanten och kontraktsprosten magister Johannes Dillner dar d. 21 Jan. efter fort sjukdom aflidit. — Jeppositionen till förmån för Iirarinnornas pensionsförening i Stod: holm finnes äfwen en mänad kuriosa, hwilka mamsell Fredrika Bremer, hems fört från sitt långwariga wistande i Ofterlanden, deribland en törnekrona af den egendomliga fina art törnrosbuskar fom förekommer i Palestina, samt ett exemplar af Jerichorosen, hwars födelse och lefnad är ett ibland de märkwärdigaste dragen i naturens hushållning. Den har sitt rum i öknen öster om Jordans flod. Den lefwer och slår ut sina blommor oaktadt den förtärande torkan, men def frö skulle der ej funna aro och fort: plantas. Blomman torfar, bladen fluta fig tätt emkring fröhuset, östanwinden tommer, lyfter denna boll på fina mins gar och för den öfwer Libanon ned i Medelhafwet. Der mättas fröen med fuktighet, få att de blifva grobara; må gorna kasta sedan upp dem på stranden, hwarifrån westanwinden för dem tillbaka samma långa wäg som de kommit öfwer Libanons cederskogar till deras hemland, der de stanna och framföda nya generas tioner af rosor, som sedan årtusenden genomgått samma kretsgång. — J Gefleborgs Läns Tidning läses: En 13: jrig flicka, dotter af en handlande i W., blef nyligen af en liten hund bi ten i armen nära pulsådern. Såret war ej djupt och syntes såsom blott ettffaffår. Flickans fader, orolig öfwer hän: delsen, rådfrågade läkare, hwilka dock, littjnnidt nog, förklarade detta ej farligt. Så förflöto 10 weckor, då flickan vatten till d. 24 sistl. December A upp ur sin säng in till modren, som wille stiga upp, men dottren fattade henne om strupen och högg med tänderna efter henne som en hund. Men hastigt kom barnet fig åter och fare: Mamma, jag har ej; welat göra dig illa; jag wille blott att du skulle ligga ftilla. Barnets fader befann sig under detta på en hemresa. Med förtwiflan uppsten modren och lät genast kalla läkare. Denne kom, besäåg flickan och skred genast till sjutromsprofwet. Han bestänkte nemligen hennes an: sigte med watten, i följd hwaraf hon föll i kunvulsioner, sattade krampaktigt i läkaren och bet fom en hund efter Ho: nom. Under halfannan timmes tid fun: de man ej frigöra läkaren från flickan. Sernare kom fadren hem och lossade ten ängslige läkaren ur det olyckliga barnets armar. Fadren sjielf lemnate ej barnet mera. Trots den stora faran qwarblef han wid den rasandes bärd och kunde blott derigenom få matt öfwer hennes wåldsamma ut: brott, att han med hela sin kroppstyngd nerhöll henne i sängen. Kort före ut: brottet af hennes raseri begärde flickan