Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1862, sida 2

han kan fatta ett dylikt beslut, ligger werkligen så nära ... Ni tror således att ingentina är beligt för Trenck? afbröt konung Josef honom. Jag för min del tror, att han, som en tapper soldat och oförskräckt krigare anstår, åtminstone skall hålla sitt hedersord heligt, och denna tro har jag i dag förswarat inför kejsarinnan. Sök förmå honom att lemna sitt hedersord, att han skall infinna fig med er uti Wien och jag är förwissad att han skall komma. Frohn teg en stund. — Om det wore möjligt att ftälla få till, Yttrade han slutligen, att öfwerste von der Trend fom soldat och adelsman inlöser sitt ord, hwilket wertligen ej är otroligt .... — Nå wäl! försök på det sättet. Säg Trend, att konung Josef gått i borgen för, att han skall hålla sitt herersord — gått i borgen derför hos fejfarinnan; säg honom, att jag är öfwertygad om, att han skall segerrikt wederlägga alla de anklagelser, som äro gjorde emot honom, och att jag i detta fall tillförfätrar honom mitt fulla beskydd. — Det kommer blott an på, huru man skall kunna förmå honom att gifwa sitt hedersord, tillade Frohn. . — Det är juft det som skulle bli er sak, min färe Frohn, få wida ni sjelf ej fan utfinna något bättre sätt att genomdrifwa saken. Anser ni saken omöjlig? — Ddå ers majestät täckes lemna mig detta uppdrag, få får bet ide förefalla mig omöjligt — uti ers majestäts tjenst bör jag ide finna detta ord! — Bravo, herr major! Det fan man falla att tala få, fom jag funde wänta det af Frohn. Ni kan