Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1862, sida 2

huru nära hans önskan är att blifwa uppfylld. Den nde majoren skall få ett uppdrag .. som just passar en man af hans skrot och korn. — Befall, ers majestät. — Det är icke fråga om befallning, utan blott om en simpel fråga. Säg mig, Frohn, kan han taga ret på fig att hemta öfwerste von der Trend, fom nu står med fin korps midt inne Österrike, fom han wet, att hemta honom från fitt högqwarter och föra honom till Wien, hwarest rättwisan har en gås oplockad med den mannen? Frohn såg på det höagsta öfwerraskad och frå gande i romerske konungens anletsdrag. — Tror ni att jag skämtar? — Nej, ers majestät, men .... — Men Frohn behöfwer bemta sig en smula, sedan ett dylikt wågstycke blifwit honom föreslaget? War nådig och säg mig ers majestät, huru ni will att detta uppdrag skall utföras — om det skall ffe med wåld i händelse öfwersten wisar fig motftrväf: wig .... — Han ffall nog wisa fig motsträfwig, derpå twiflar jag icke, inföll konungen; men ogerna mill jag likwäl att öppet wåld skulle anwändas. Att fram falla myteri inom armeen fan ide wara kejsarinnans afsigt, då hon befaller göra slut på pandurens ercesser. Och den faran ligger nära att en så urfinnig karl som Trenck i wredesmod skall bryta sin ed och öfwergå till fienden, som måhända längesedan ner inga gränser. — För Trend är wisserligen ingenting i merlsen heljat swarade den nye majoren, och tanken, att gjort försök att winna en man, hwars tapperhet fänz