Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1862, sida 3

tet står till med mår foltbildning, derom lemnar den dagliga erfarenheten i wissa trakter af landet ganska bedröfliga bewis. Men att man juft den underhaltiga religionsunderwisning, folket hittills bekommit, har att föfa roten och upphofwet till den widskepliga råhet och fördomsfulla okunnighet, hwars periodiska utbrott man så mycket beklagar, derpå har man, ty wärr! i allmänhet tänkt alltför litet, eller åtminstone alltför vtligt och lättsinnigt. Man har ansett vet göra tillfyllest, om blott de faftställda läroböckerna blifwit rätt grundligt inpluggade, och man har trott fig finna lysande resultater, om man wid en visitation eller ett husförhör hört den få kallade långkatekesen utantill otlanderligt uppläsas af den tillstädeswarande allmogen. Bedröfliga förwillelse, som få ofta straffar sig sjelf i de närmar rande religiösa schismerna! Man har ritat upp en trång cirkel för menniffoanden, och föreställt fig, att han fort: farande blott skulle röra fig inom denjamma. Men man har glömt bort, att han i sådant fall antingen förtwinar, eller hoppar öfwer den tillkonstlade gär: desgård af dogmer och formler, hHmwarmed man melat begränfa hang mwerkffambet. Wi se begge exemplen dagligen för ögonen: antingen en andlig likgiltighet och försoffning, eller också en berusning, som med yrwakna steg störtar framåt, derför att ingen mogen underbyggnad, inga förnuftigt ledande begrepp hejda den wilselupna själen på def nya ftröftåg genom förr obesökta rymder. Hmwarifrån skulle wäl oc, under närwarande förhållanden, denna underbyggnad, dessa begrepp hafwa kommit? Månne från statskyrkan, eller från folkskolan? Hwad wi åsyfta, är klart af det re dan sagda. Wi wilja, att folkskolan skall bibringa de första grunderna i sådana kunskapsämnen, hwarpå sedan fan byg: gas en praktisk, medborgerlig bildning. Det är ingalunda derföre wår mening att påstå, att folkskolan bör wara en så fulländad underwisningsanstalt, att allt hwad en medborgare bör weta, der kan inhemtas. Detta må till en wiss grad gälla den högre afdelning deraf, hmwartill staten numera lemnar bidrag, men fan ide gälla folkskolan i fin allmänbet. Wi meta mycket wäl, att man på densamma ide fan eller bör hafwa nå ara öfwerdrifna fordringar; men mi räkna ide till dessa anspråket, att folfskolan meddelar elementerna i t. er. nar turlära, rälnekonst, historia och geografi m. m., d. w. s. i de realkunskaper, hwilkas begagnande förekommer i det man liga lifwet. Härtill lägga wi de första arunderna i fäderneslandets statslära. Wi fästa uppmärksamheten derpå, att vi uttryckligen nämna de första grunerna i mår samhällsförfattning. Wi nena dermed, att den blifwande meds vorgaren i folkskolan bör ega tillfälle att nhemta ätminstone de allmännaste betreppen om landets styrelsesätt, politiska nrättningar m. m. Wi anse detta så