Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1862, sida 2

RR RR Tack för handslaget. Du är en dugtig karl oh hade kanske förtjenat henne bättre än jag. Ja, måtte snart, förr än du tror, en qwinna from och god sitta wid din härd! Här skiljas wägarna. Nu tar jag af åt mitt. God natt! II. — Erik Jesperson är trolofwad med Elin på Brudfjellet. Följande Söndag hwiskades dessa ord bland unga och gamla, medan man wäntade att klockorna skulle sammankalla församlingsboerne till Gudstjenst. Hela kyrkbacken war upptagen af menniskor, och allas tankar af det unga förlofwade paret. — Och de ha gifwit hwarandra ringar, alldeles som på herrskapswis. — Nu går stammen på torra landet, anmärkte en bondhustru. — Säg fnarare att högmod går för fall, inföll en annan. En tredje gissade: — Det är en efterhärmning af hwad fom före liden Söndag skedde på Hofwered. Den fagra fröken Thora förlofwades då med baron T, och fe Erik wet om allt fom sker på herregården, och wille om han kunde och det wore passerligt, föra sådana seder i sitt hus. ö En ålderstigen qwinna som närmade sig gruppen, inföll förmanande: ö — Hon ej annat fom fan ge föra åt edra tankar än att utanför Guds hus föra få våligt prat, få är det just sorgligt. Elin är en dygdesam flicka. Erik en bra pojke, och få wäl fader Bengtson, fom smeden Jesperson håller hedersamma bus, från bmil