Norrländska Korrespondenten – 15 januari 1862, sida 2

ställning om inskränkning af fängelfers nas och i fynnerhet ftraff-fänpelfets å vångholmen tonkurrens med de fria ar: betarne. Sundswall den 15 Januari. Den af Mujifwännerna i Sundswall i söntags på aftonen gifna Soirce å Casino war ganska talrikt besökt, man räfnade ända till 140 personer. Mufiken biträdd af twänne virtuoser från Hernösand, utfördes mästerligt och gaf en angenäm njutning åt de närwarande åhörarne. Till samma ändamål bidrog äfwen en sångqwartett, fom sedan lät höra fig med wackra och wäl harmonics rande röster. Att dansen icke förfummades förstås af sig sjelf. — Den beryktade Jacob Söderberg, utan afseende den af åtskilliga bhandte werksidkare i hufwudstaden gjorda fram fom, efter rymuingen från häftet, Åter: fanns i Sättnaskogen, har, såsom det berättas, under sin transport till fält: ning, gjort ett nytt försök att återwinna den ädla friheten. Försöket lyckades ock så tillwida, att han wid Söderala ick tillfälle att skiljas från sin ledsagare. Snart blef han dock åter fasttagen, och mår fte fortfätta refan till destinationsorten. — Kronolänsmannen i Borgsjö rap porterar: Lördagen d. 28 Dec. sistl. år, kl. ungefär 12 på dagen, anträfferes ben ten Jon Jonsson Nordgren från Y lith och Hallsta, Jemtlands län, hängd i ett s. k. färdstall härstädes. Den olycklige, som aftonen förut tagit qwarter hos f. d. gåt: gifwaren NRäisfen i Borgsjöbyn, hade, ef: ter hwad wärdfolket förmärkt, kl. unge sär 5 på morgonen uppstigit och gått ut, fom de trodde, för att fodra sin hifi; men då hans huteblifwande blef alltför l nawarigt, söktes han öfwerallt och an: träffades slutligen, med begagnande af seltömmarne såsom snara, hafwa hängt sig i färdstallet. Den ringaste anledz ning finnes ej till misstanka, att han ljutit töden genom andras förwållande, och synes detta äfwen af den ställning, hwari han anträffades, ty han hade nemligen fastbnndit tömmarne i en anbringad krubba, som ej hade större höjd från marken än 26 tum, och låg sjelf på äknä med hufwudet ej högre från jorden än 6 tum. — Predifotexter för Bönedagarne 1862. Första Bönedagen. Ottelan år 1 Petri 1: 17. Efter I åfallen honom för en Fader, som dömer efter hwars och ens gerning och hafwer intet anseende till personen; så ser till, att J, uti detta edert elände, wandren i räddhåga. Högmessan: Esaias 63: 16. Du Herre är wår Fader och wår förs lossare; af ålder är det ditt namn. Aftonsången: Esaiae 65: 24. Och skall ske, att förrän de ropa, will jag swara; medan de ännu tala, will jag höra. Andra Bön ed agen. Ottefån-gen: Pjalm. 37: 19. Herren hjelper te rättfärdiga ; han är deras starkhet i nör. Högmessan: Micha 7: 7: Jag will se efter Herran och wänta efter Gud, min frälsare; min Önd. all höra mig. Aftonsången: Psalm. 9: 10 11. dae är den fattiges beskärm i nöden. Derföre hoppas till dig de, som ditt namn känna; ty du förlåter ide dem, som söfa dig, Herre. Tredje Bönedagen. Ottefången: Joh. 8: 12. Jag är werldens ljus; ten mig följer han skall icke man: i mörfret, utan han skall få lifsens Å po ljud. Högmesfan : 1 Petri 1: 18, 19. Weten, att I ide med förgängliat jilfwer eller guld igenlöste ären ifrån edert fåfänga lefwerne, efter fädernas sätt, utan med Christi dyra blod, såsom med ett menlöst och obesmittadt lambs. Af: tonsången: Matth. 16: 24. Hwilken, som will följa mig, han wedersake sig sjjelj, och t tage sitt kors uppå sig och följe mig. . Cnnas RR Ne Ottefånden: Csaias 12: . Lofsjunger Herran; 2.. ON 24242 SIA sr NA Aa