Aftonblad såsom politisk skriftställare wara medarbetare; så skulle man wisst, och det med skäl, undra, om ej den, som gjorde ett slitt påstående, wore på wäg att mista förståndet. Men om ofelbarheten af fitt eget förftånd och fin egen wisdom twiflar man dock ide, när man af evangelisklutherska kyrkan fordrar, all tyrkan, bon såsom prester skall gorkänna och ans wända dem, hwilkas hela uppfattning af Biblens lära hon sjelf anser wara grundfalsk. Och i denna sin fordran hindras man icke i aldra ringaste mån af åtanken deraf, att samtlige kyrkans tjenare, enligt ännu gällande ordning, med en helig ed förbinda sig att städse förblifwa just wid den trosuppfattning af Biblens läroinnehåll, som i kyrkans bekännelse finnes uttalad. Meneden will man wisst icke annars förswara; det är endast i förhållande till ESmwenffa ftatssom det skall betyda intet att göra en falsk ed eller fin ed bryta. Hus ru detta kan stå tillsammans icke alles nast med den sunda logikens, utan också med samwetets, hedrens och ärans ent laste ansprak, är för oss alldeles omöjs ligt att inse och förklara. (Forts.)