Norrländska Korrespondenten – 24 december 1861, sida 2

gen till nyss omnamnda Bacchi tempel war orchestern placerad och bestod af fyra sioler, trakterade af twenne der i bygden okända bondspelman samt af twenne flickor. Bankarne efter de tre sidorna af salen woro upptagne af damer i alla möjliga färger: swarta, hwita, blå, grå, gröna, gredelina, faffe: och snusbruna, ljusgula och högröda, storrosiga, randiga, rutiga, flora, större och flört, små, smarre oc minst, bleka en det, färgade flera, karmosinroda de fleste, samt varierande i ålder mellan 15 a 30 år. Öfwer denna brokiga ungdomsskara flöt från de fyra granarne ut en ljusstrom i hwars skimmer den tog fig oändligen pikant ut, oh snarare skulle en fremling trott fig fe en borgarebal i en småstad, än ett wintergille på lands: bygden, der personalen utgjordes af veritabel ådalsallmoge. Hwilken lyr, hwilket prål i kläder och löjeffs! Under herreman: nens kladesfrack eller bonjour gomde sig der mången torpare eller bonddräng, od) under de fina tyllkragarne gungade mån: gen rosenröd barm, genomstekt af sol oh köksspifeln; under de waldiga urkedjorna a la grossör, häfde fig mången grötspranad mage och med doftet ur damernas ean de cologneflaskor blan: dade fig en och annan flägt från ladngårdens idylliska milen. Med ett ord: det war en glittrande yta af sparfguld ofwer en skroflig grund af granit. 3 ett af de rum, fom på andra fidan tillgränfade salen, futto, i ett behagligt halfdunkel, wardinnan i gården, follärares frun och en landthandlares hustru, inbegripna i ett fynnerligt lifligt, hwiskande samtal, allt emellanåt kastande betydelsefulla blickar på någon derute i salen, och, följande riktningen af dessa klickar, fastnade afwen mina på en flicka, som jag tyckte mig ha fett en gång förut, hwar, kunde jag ej påminna mig. — Hon glanste emellertid uti få owanlig fägring och toilette att jag anser mia i några flyktiga drag böra teckna båda delarne. Ett rikt, guldgult Hår flöt i bugtiga wågor ner öfwer kinderna, der helsan tycktes hafwa walt fig en blomstergärd; ögonen mora