Norrländska Korrespondenten – 24 december 1861, sida 2

ligtwis om Ni är nog poetist dertill: staden har 5 boktryckerier, af hwilka det största i goda tider sysselsätter omkring 50 sättare och 8 ångpressar af största slag ete. Manufakturer finnas blott helt få. DÅ staden är få nära Boston, få har den ingen teater, och saknar af samma skäl äfwen andra förlustelseställen, Hwilket dock på intet wis nedsätter dess wärde. En mängd af Bostons föpmän och förmögne hafwa sina bostäder här, då fom munikationen är så lätt; ty häftiernbanor gå nu i alla rigtningar. Här kan också den ringare mannen lefwa ganska komfortabelt, då man kan få hyra ett helt litet hus eller ett halft för 70 a 100 dollars om året. — — — — — Ett hemskt brott har nyligen blifwit begånget i departementet Vaucluse. En jordegare, mid namn Leonard, för andra gången gift, fom d. 21 Sept., bes täckt med blod, till fin granne, under föres gifwande, att på wäg till hemmet hafwa blifwit oförsedt fårad af ett skott i hakan. Besigtningen wisade dock att skottet endast hade innehållit krutladdning. Då detta förekom miftänkt, anställdes genast efterforskning i hans ensamt belägna hus. Man fann dörren förkolnad och från det inre framträngde brandlukt, och till allmän fasa fann man i ett till hälften af eld härjadt rum tre förkolnade och ftympade lif, ett af Leonards hustru samt ett barn af första och ett af andra ättenskapet. Hustruns hufwud, ben och armar woro skilda från froppen; inelfworna funnos i en forg, fom mar till hälften förkolnad. Leonard blef fall och orörlig wid denna hemska syn. Om nå got brott will han ej weta någonting; han påstår twärtom att han legat fanslös hela natten af det erhållna skottet och då först släpat fig till närmaste arrendegård. Undersökningen är i full gång. E Under det friget rasar i södra Rordamerika, få att, såsom mi nyss hafwa meddelat, swenskar med förskräckelse flykta derifrån till sitt hemland, höra wi huru ännu i de nordliga hamnarne landa skepp, lastade med inwandrare, hwilka i den nya werlden söka hwad de icke kunna finna i det gamla hemmet. Med hwarje tåg af Michigan-jernbanan, säger ett amerikanskt blad, fan man få fe ffaror af norska inwandrare komma uppför gatorna, hwilka öfwer Liverpool och Quebec anlända hit. Nyfikna och förhoppningsfulla betrakta de detta deras förlofwade land. Under de båda fifta weckorna hafwa öfwer 2,500 af dessa menniskor kommit hit, och icke mindre än 12,000 hafwa uns der året redan tagit passage (2). Bland dessa befinna sig gråa hufwuden såwäl som små barn. Alla äro snyggt klädda, isynnerhet qwinnorna med sina snöhwita hufwudkläden. De gå till Winona, NeedsLandung och andra platfer i Wisconsin och Minnesota. Wäl äro de alla fattiga, men de medföra det som är bättre än guld och silfwer, med sin folkstams blonda hår och blå ögon också ärlighet, mått: lighet och flit, och lägga sålunda ett dyr