Norrländska Korrespondenten – 13 november 1861, sida 2

kläde. J fredags afreste stadsfiskalen jemte en poliskonstapel till Knäflan i Selångers socken, för att, med anledning af erhållna upplysningar, hos en för stöld straffad person wid namn J. E. Emelin derstädes, visitera, derwid dock icke något anträffades. Wid i måndags inför rådhusrätten hållen ransakning förnekade de tilltalade till en början, att hafwa föröfwat stölderna; men erkände slutligen, med undantag af Per Jonsson, att de, hwilka i sällskap begifwit sig hit till staden och anländt wid middagstiden, lördagen den 2 dennes, på aftonen s. d. begått stölderne hos Lundin och Schough samt sistl. onsdag hos Lindbergarne; dock nekade alla att hafwa tagit något moll: skinn från Axling. Stölderna hade wertz ställts på det sätt, att tjufwarne passat på då ingen warit inne i bodarne, och då tillgripit hwad de öfwerkommit. En del kläde och wadmal hade de lemnat till Emelin i Knäflan och dess twänne söner, Swen Gustaf Engström och Johan Martin Engström, för hwiltet de betommit dels 20 ror och dels en klocka, till hwilket allt dock Emelin och hans föner netade. Det från Lindbergarne stulna klädet hade, genast efter stölden, lagts på ett åkdon, tillhörigt en skomakare wid namn Nils Peter Bergman mid Holms bron, Selångers socken. Återstoden af det från Lundin stulna, ej tillrättakomna gröna tlädet, hade i måndags på morgonen funnits inne på gården hos fång: gewaldigern Herman Sandberg i Granlo, inlagdt i en säck; och fan antagas att Emelin är den fom dragit försorg om säckens inpraktiserande till Sandberg, för att från fig och sönerna afleda miftankarne, hwiltet wäl ide lärer lyckas dem. Ranfakningen uppskjöts till framdeles utsättande dag, i afbidan på prestbetyg om de tilltalade, samt för inkallande af wittnen i målet; och förklarades Edberg och Lindgren skyldiga att äfwen träda i häkte, hwaremot rätten icke fann skäligt bifalla åtlagarens yrkande om makarne Livens oc Emelins samt def söners in: manande; äfwensom rätten försatte Yynglingen Per Johan Limwen, hwilken ftadsfiftalen förut låtit hätta, på fri fot. — Swensk författningssamling inneh. i n:r 63, fom utkom d. 4d:s: K. M:ts tungörelse ang. reglem. för en hypotefsförening mellan jordegare i WVefter-MNorrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, daterad d. 4 Okt. 1861. — Från Hanebo i Helsingland har vYWiktaren emottagit följande notis: I tag (d. 13 Okt.) begrafdes härstädes en man, hwars lefwernesbeskrifning icke är lång, men af en märkwärdighet, som torre förtjena att blifwa bekant. Det war i lifstiden förre landtwärnisten Per Fast, förd 1779, bördig och äldste sonen på ett godt och wälskött bondhemman härstädes, hwilken år 1807, wid 28 års ålrer, of ömhet hade iklädt sig fin yngre broders landtwärnspligt, och i hans ssälle utgick för att möta alla det olyckliga Eri gets widrigheter, försakelser och faror. Hemkommen från kriget, endast med för