Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1861, sida 2

fig ända till 16 grader öfwer nollpunkt: ten, och ännu betar boskapen obehindradt på ängarna. — Angfartyget MNorrland, fom i lördags kl. 4 e. m. härifrån afgid, måste, i anseende till mötande storm, ligga une der natten mid Brämön, till följe hwaraf framkomsten till Stockholm betydligt för: dröjdes utöfwer den wanliga tiden. — Ur Konungens Befallningshafwandes Kungörelser meddelad: Uppa Ho: spitalsdirektionens derom gjorda begäran, erinras att ingen sinnesrubbad person till wård å Centralhospitalet emottages, innan Kongl. Direltionens skriftliga bi falls-resolution dertill erhållits; och att hwar och en som utan sådan resolution till hospitalet ankommer, genast warder på wederbörande församlings bekostnad till orten återsänd. — K. Mit har utnämnt och förord: nat: till kapten, löjtnanten wid Wefternorrlands bewäringsbataljon, C. J. Hum marskjöld, och till löjtnant, undverlöjtnanten A. O. Larsson. — K. M:t lärer, enligt hwad det berättas, uti sednaste konselj fastställt reg: lemente dels för den norrländska Hypo tetsföreningen, hwilken omfattar de fyra nordligaste länen i viket, dels oc för Gefle:-Dala hypotheksförening eller för Stora Kopparbergs och Gefleborgs län. — Swea hofrätt har uppfört ä förslag till den genom häradshöfdingen Carl Gustaf Levins transport ledigblifna Nor ra Helsinglands domsaga, i första rum met, vice häradshöfdingen Per Staaff; i det andra, vice häradshöfdingen Emil Königsfeldt, och i det tredje, vice hä radshöfdingen Carl Hessling; famt till den efter häradshöfdingen Lars Molin lediga Westerdalarnes domsaga, i första rummet, hofrättsassessorn J. Återblom, i det andra, vice häradshöfdingen Emil Königsfeldt, samt i det tredje, vice lä radshöfdingen Carl Hessling. — J Novrrlands-pojten för den 10 dennes läses följande: Kongl. M:ts dom i guldsmeden Wedins i Söderhamn be kanta förfalstningsmål, till följe hwaraf W. befriades från den urbota beftraffuing, hwartill både rådhusrätt och hofrätt dömt honom, har här wäckt ofantlig uppmärtsamhet, men, enligt i går från Söderhamn ingången underrättelse, der, hwarest W. är till sina handlingar ännu mera känd, en ännu större och på det högsta oangenäm. Om å ena sidan förtrytelsen öfwer en få owäntad ute gång är stor, få är och å andra sidan glädjen sannolitt icke mindre i ett wisst läger, der den omotiverade tron fälerligen will anse honom såsom en martyr. Denna glädie torde dock något minskas genom ordalydelsen i domen, enligt hwilken W. i brift of fulljtändig bewisning ide kunde åt faten fillad, en frikännelse, fom wisserligen inför la: gen, men ingalunda inför opinionens doms stol, återställer heder och ära. Hr W. har den oförtrutenhet i handling och af: seende på allmänhetens omdöme, att han, —— — —t — — — — ——— —