Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1861, sida 2

summelse eller ett ouppsåtligt felsom A. någongång begått (och hwem har ej begått sådana) i de bjertaste färger utmåfas få att det knappt behåller ff net af sanning; äfwen hans ädlaste Hand: lingar misstydas och förwrängas; allting hos honom blir nu häckladt. J brist på annat klandras hans kroppsbildning, hans utseende, ja! fjeljwa färgen på håret rälnas honom till last, liksom hade han sjelf gifwit fig allt detta. A. fom städse älstat en frilla och obemärkt wandel, tänner fig af allt detta djupt förnärmad; han rådfrågar fina wänner hwad han bör göra för att få upprättelse. Det bästa rådet är i sjelfwa werket att in genting göra. Ty om oc wid anställdt åtal artikeln förklaras brottslig, få träffar straffet hwarken författaren eller re daktören utan answarige utgifwaren, den lejde hamnbusen. En offentlig afbön af en sådan eller några dagars fängelse lär wäl ingen hederlig man anse för en nöjaktig upprättelse. En annan utwiäg finnes, men som lika litet leder till målet. A. låter genom någon bekant begära hos den fala redaktionen, som alltid är mån om förtjenst, att mot lösen få fe manus skriptet till skandalartikeln för att möjs ligen af stilen utröna, hwem författaren är. Mellan 4 ögon är nu redaktören mycket gunstig. Med nöje efterkommer han denna begäran mot lösen af några hundra. Men si nu är det icke originalet han säljer, utan en i hemlighet tagen afskrift deraf (och hwem kan kontrollera detta?). Sålunda har han nu åter gjort en lönande affär. Klokaste utwägen lär wäl således wara att aldrig bry sig om den smälek man lider genom skandaltidningar och en fanz sad man gör det ide heller. Han fölHuan 4 jer twärtom den bekanta satsen: om en åsna sparkar dig, få lönar det ej att stämma henne inför rätta. Frågar man widare: hur är det möj ligt att någon mill prenumerera på en sädan tidning, få är swaret twåfaldigt. Först och främst är tidningen få listigt redigerad, att prenumeranten alltid kan stoppa munnen till på dem, som förebrå honom hang smak för usel lektyr. För fta spallerna upptagas wanligen af några ledande artiklar i allmänna ämnen, som funna wara ganska wäl skrifna. Hit pekar prenumeranten och säger: se här, icke fins här någon skandal, twärom är det med mycken talang skrifwet. Jojo! Hin onde har ock talanger. För det andra finnes tywärr! i hwarje sambälle en halfbildning och ett lättsinne, för hwilka just en sådan lektyr utgör en smaklig kost, fom deremot både den simple ars betaren och den sant bildade mannen afsty. På postlontoren har man uti pre numerantlistorna å tidningar tillfälle att fe, buru på olika orter smaken för ffandaltidningar är olika. Dessa listor ut wisa nemligen, att, under det på ena stället nästan ingen prenumerant finnes på en dylik tidning, emedan det anses för en skam att läsa den, har densamma deremot på andra orter ett större antal ———— —