Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1861, sida 3

hem. Han är nätt och jemut huunen till Malmö när han får återwända. Jag wet ej om jag tadare min fagesman, — glömde jag det ja war det jujt ej derföre att jag war otacksam. Ope van med all fin grannlåt glömde jag bort, glad och öfwerlycklig, fom jag war, att en gång här i werlten weta mig hafwa warit ett werltyg i Guds hand. Oct gifwes ej mänga sårana ögonblick och det gifwes ej heller många när man får tillfälle att så, som jag nu gjorde, under tonungamanteln blidka in i en ädel mans hjerta. J sanning, eu konung fom wårdar fig om den fattige torparesonen och hans gamle far der hemma, en får dan offrar ej med tallt hjerta fina uns dersåtares blod, ej heller frampressar han sitt folks tårar, för än det måste begråta honom sjelf.