Som af bibel och katches Gjorde papilotter, Profwade tången på sjette budordet etc. etc. Hwad skall man säga om wåra kon sertlejon och theaterhjeltinnor? När pu bliken ser dem så högt och så länge be prisas af tidningar och folk, så öfwerho pas med rikedomar och om dem brukas ord som om nationernas werkliga pryd nad och ära, så är det ej underligt on publiken slutar med att tro dessa warel ser werkligen wara hwad man gifwer dem ut för. Sålunda wandrar den store massan, blind fom ofta, framåt med hand: klappningar, blomkastningar ochhurrarop ja det går någongång så långt att de göra sig till ök för spelmän och aktrisers wagnar, och mången får den inbillninger att desfa meriter stå högre än all sann förtjenst. Hwad skola icke dessa exempel werka på wår ungdom? I alla få tal lade bättre sällskaper skall det spelas, dansas, sjungas, kacklas och ageras, och för att erhålla dessa talanger skola både kropp och själ marteras, och de stackars warelserna hinna dock oftast ej längre i dessa herrligheter än hwad nätt och jemnt behöfwes för att jaga en tänkande menni ffa på dörren. Historien wisar på flera blad huru ett folk som gör sådant lappri till hufwudsak lutar till fitt fall.