Norrländska Korrespondenten – 5 juni 1861, sida 2

afgjordt krigist sinnesstämning att några yttranden till förmån för freden icke ens wåga jig fram, Mian erkänner allmänt, och sjelfwa demotraterne instämma nu deri, att en fri författning i förening med slafweriet är ett oting, och att flafweriet således måste alldeles tillintetgöras. Man gör fig allt mera förtrogen med tanken på nödwändigheten af ett sådant beslut, och under tider för fam hälls-omhwälfningar är det ide långt från ord till handling. Å andra sidan har jäsningen äfwen i södern stigit till sin höjd, och man kan lätt förutse, att den ej ämnar gifwa med sig förr än den blifwit helt och hållet slagen till marken. Detta blifwer icke något lätt arbete och nordens folk börjar redan komma till full insigt om de stora offer, som det måste beqwäma sig till; man fordrar, att truppsuppbådet genast måtte förstärkas och ökas från 75,000 man. Liksom för dern tommer att uppbjuda hela fin förmåga för att återfå herrawäldet, så skall äfwen norden ide längre låta fig för: tryckas, utan tufwa landsförräderiet och i deras fullaste utsträckning förswara lan: dets fria institutioner. — I Norrköping Kuriren förekommer följande meddelande: Det har i tidnin garna warit omförmäldt, att chefen för statens jernwägsbyggnader afslutat fon: trakt med Motala werkstad om ett ftörre parti jernwägsskenor. Denna upp: gift är ogrundad. Wiäl har underhandling warit å bane, men något kontrakt finnes ej ännu undertecknadt. Fri täfe lan har warit iakttagen, och chefen för statens jernwägsbyggnader har långt för detta infordrat anbud från alla mwertstäder i vitet, då äfwen Motala werkstad deltog i denna täflan; och ett af def re sultater är, att intet för staten förmån ligare anbud å jernwägsskenor af inhemsk tillwerkning blifwit inlemnadt, än det från Motala, som war 7 rdr 50 öre på centner, lika med då gällande ffeppninggs pris å swenskt stångjern. Det högre priset af 7 rdr 95 öre per centner uti ett sednare anbud är en följd af stegradt pris å tackjern och kol samt den garanti, som wertstaden welat ikläda sig för det ifrågaställda partiet skenors waraktighet och godhet. Ångsartyget Alexander II förolycdades den I Maj. Passagerarne, hwilka under största lifsfara lyckades rädda sig bestodo till stor del af pommerska arbe tarefamiljer, och ibland dem 45 barn. Hela lasten, jemte passagerarnes effekter, gick förlorad; ibland annat 6,000 fanariefoglar, hundwalpar och annat lefmande gods för djurmarknaden i S:t Petersburg. Till Sommarö, pasfagerarnedraddningsort, afsändes mid första undervittelse om olyckan proviant och annan hjelp såwäl från Fredrikshamn fom från Kron: stadt och Petersburg, dit befattning och passagerare lyckligen ankommit. Det märkwärdigaste i fartygets ftvandningshistoria är, att, i stället för att förlora någon passagerare, det twertom wid ans komsten till Petersburg befanns, att pas