Norrländska Korrespondenten – 5 juni 1861, sida 2

Nilon. Då Maurice såg Kaptenen inträda, befallte han Nilon att aflägsna fig och tilltalade derpå Kaptenen med wördnadsfull, dot ingalunda skygg fon i följande ord: Kapten, ni har alltid warit god mot mig, och jag å min fida tror mig hafwa gifwit er för många bewis på mir tillgifwenhet, för att ni skulle kunna twifla på min beredwillighet att göra er en tjenst. Sedan i går har jag gifwit akt på er, icke af nyfikenhet som ni kanhända tror, utan derföre att jag lider, då jag wet er olycklig. — Men hwem har sagt dig att jag är oltyflig? frågade Leon, rörd genom detta bewis på tillgifwenhet. — Det fer man allt: för wäl, Kapten . . . Ni tyckes söka någon fom ni ej tan finna? — Det är riktigt; skulle du kanhända känna den person med hwilken jag önskar tala? — Nej, men jag känner någon fom är wäl bekant med hela staden, och fom kunde wara er af stor nytta i denna fak. — Och hwem är denne perfon 27 frå gade Kaptenen något twiflande. — Khitmutgaren, fom ni nyss träffat hos mig. — Kaptenen häftade en af dessa blickar på Maurice, fom tyckas tränga till hjertats innersta; sedan ropade han på Nilou och frågade denne, om han kände Mrs och Mif Davystone. Nilon swarade jakande och gaf till bewis en temligen Nnoggrann beskrifning på de båda damerna. Maurice fyntes lifliat öfwerraskad af den beskrifning han gjorde öfwer Mrs Davystone, och gjorde honom så många frågor om denna sednare, att Kaptenen slutligen blef uppmärksam på det synnerliga intresse Maurice tyd tes hafwa för Mrs Davystone. Matrosen frågade slutligen Nilou, om han war bekant med någon tjenare i Davystonska huset, och då Milou härpå förtklarade, att han lände kusken William, fade Maurice: MRI wäl, Kapten, då lofwar jag att ni, trots hela