Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1861, sida 3

nan såg sångare, siguranter, korförare och dansöser i sina teaterkostymer tränva sig fram för att ej förlora ett enda rd af detta lika så oväntade som sällsamma mellanspel. Ur en nyligen utcommen samling af hans tal meddela vi följande utdrag: Bland Europas alla despot-samiljer ir bourbonernas den allra-erbarmligaste, bland hela denna bourbonfamilj är den spanska grenen den uslaste, och inom denna spanska gren utgöra Neapels bourboner den mest vanslägtade sidolinien. Ner med bourbonerna! Den här gången kommer det ej att vankas några Veronafördrag; hvarken meneder eller absolutioner skola våga återföra dem till Neapel Hvem är det väl, som förhjelpt den sicilianska revolutionen till seger? Hvem är det, som med triumfens rosor smyckat den neapolitanska revolutionen? En man? Nej, en engel, en gudasänd — — hjelten Garibaldi. Utan honom skulle de båda Sicilierna ännu befinna sig i bojor. Honom, honom må våra hjertan egna sin tacksamhet. — — Nu är det af nöden att låta nationalkänslan slå rot. Vi måste börja med att vara italienare samt på allvar vilja vara det. Om j frågen en fransman hvarifrån han kommer, så svarar han: från Frankrike. Hvilket är ert fädernesland? Frankrike. Hvad är ni? En fransman. Sådant är alltid svaret, han må vara från Gascogne, Provence eller hvilken; annan provins som helst. Frågar man en engelsman hvad är ert fädernesland, så svarar han: England. Hvem är ni? jag är en engelsman. Han säger icke: jag är från Glasgow eller Manchester, utan helt enkelt: jag är engelsman. Och så skall det äfven blifva bland oss, Vi äro icke längre piemontesare, genuesare, lombarder, romagnoler, toscanare, neapolitanare, sicilianare, vi äro italienare! ja, mina vänner, då man får se, att vi alla äro ense, så skall man börja med att högre akta oss, derpå bli våra vänner, och slutligen söka vårt bistånd. — Hvad ha de italienska despoterna gjort? De söndrade folket och hetsade sicilianarna mot neapolitanarne, de sednare åter emot romarne och dessa emot toscanarne, dessa emot lombarderna, dessa emot ventianarne, dessa emot genuesarne och dessa sa emot piemontesarne. Och sedan de väpnat de ena mot de andra, så trampade de dem under fötterna och tryckte dem till jorden under den förkrossande bördan af träldomens kedjor. Låtom oss nu draga nytta af denna tyrannernas logik! De söndrade oss för att förkrossa oss, vi böra sluta oss tillsammans på det att de i sin ordning må varda förkrossade af oss. Det är nödvändigt att hela Italien blir en enda stat; om det icke blir ett helt Italien under Victor Emanuels konstitutionella spira, så blir det aldrig någonting af det. Så länge som Österrike ännu är qvar i Venedig och påfven