Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1861, sida 3

ned i sumpen. Tittgluggarne på högra och wenstra sidan stoppade jag till med ett par remsor af mitt bälte. Piesen gick wisserligen nu nägot djupare, också tog den beständigt in en sqwätt watten, men det betydde ingenting. vMen huru bar du dig åt att funna undgå Mr Smiths och matrosernas blickar, då de letade efr ter dig? Så de rodde åt bagbord, samm jag åt styrbord. Först då de åter hade begifwit fig ombord på fartyget, kröp jag ned i min fisksump. Der har ni hela hems ligheten, Siv. — Wi hafwa ännu icke på länge foms mit till slutet, min gosse. Säg mig, hur har du funs nat uthröda få länge i fifjumpen? Och, framför alt hwarifrån har du fått mat och dryd? Äg, hwad det förfa angär, Sir, få war det föga konstigt. Jag fan wara tjugufyra timmar i wattnet utan att hafwa en brädlapp under mina föt ter. Mat och dryck wisste jag lätt att skaffa mig. Om nätterna samm jag fram till sidan af skeppet, klättrade upp derpå — jag wisste allt för wäl, att utposterna oftare sofwa, än waka — och kröp genom den öppna luckan ned i förrädsrummet, der jag tog mitt behof, litet af hwarje, på det att kocken ide skulle märka något. En gång war luckan stängd; då måste jag för hungers skull fliga upp på däcket. Det war först på sednare tiden. Jag kom lyckligen, utan att blifwa bemärkt, ned under däck, ända fram til Kaps tenens bytt; der fick jag höra några komma gående. Jag lade mig ned på golfwet, och just då ban — det war Jones — wek om hörnet, reste jag mig upp. Jag trodde att farlen skulle få flag få förfärad säg han ut, Han faftade ifrån fig faten och sprag fin wäg, fom om han wmwarit befatt. (Forts.)