Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1861, sida 3

skulle jag nog weta att göra mitt lij behagligt. Om Gnd ännn skulle wilja göra mig dertill, wore det enda hindret derföre, att jag måhända såsom owan ide blef någon duglig arbetskarl, åtminstone ej att börja med. Men en skicklig arbetskarl fan temligen behagligt för: sörja fig, om han will J wårt land arbetas ej strängare, än att tillräckliga hwilostunder yppa sig, både för att hwila trafterna och för att göra hemmet be qwämt och behagligt. Helsan, fom be finner fig serdeles wäl under detta rifktigt afpassade förhållande emellan arbete och hwila, får en arbetskarl för intet framför mången annan, och den anses med rätta för lifwets högsta goda: men den bör uppmnntra arbetaren ännu mera att göra fitt lif behagligt. Jag skulle således anwända en del af mina hwilostunder, att skaffa mig åtskilliga beqwämligheter i min boning och att göra den prydlig. Jag skulle ej låta mig nöja med det första och nödwändigaste: att hålla den ren; jag skulle dessutom, genom små förbättringar, göra den warm och prydlig. Om söndagsafton skulle uan finna mig på förstuguqwisten, forskande på wäggar och tak, om något der wore bristfälligt, fom borde repareras med en ny taksten, en mosstapp, en liten rappning, några spikar eller några la: mll med målarpenseln. Den fednare skulle jag ej förakta, utan söta att, äfwen genom min boning8 yttre förffö ning, bibringa folket den tanken, att en menniska bodde derinne, fom älskade det prydliga, men ide smutsig fyrfoting. Och mille någon göra mig den äran att stiga in, få skulle Han få en ännu bättre tanke om husets inwånare. Det skulle ej wara renare hos min husbonde än der; fönsterna skulle wara så klara som de kunde blifwa, min enkla säng anständig och uppbäddad tidigt på mor gonen. Möblerna kunde wäl icke wara särdeles prydliga; men ingen skulle be höfwa wara rädd, att sätta sig på min bänk eller stol, och alla prydnader skulle ide heller saknas. Således skulle mig: garne öfwerstryltas med en ljus och glad färg, och några krukor med geranium, månadsrosor, balsaminer och reseda skulle pryda fönstret. Sådane småsaker bes reda mycken trefnad; och en blommande blomsterkruka, fom ej kostar mer än nå ara skillingar och litet tålamod, ffulle utan twifwel skänska mitt lilla rum en bättre och lämpligare prydnad än en präktig spegel. Kanske skulle jag äfwen genom extra arbete, eller genom att in: spara några föndagskrus öl, funna få råd att skaffa mig ett par taflor på wäggen. Småningom skulle jag wäl äfwen köpa mig ett wäggur, och då se till, att det pickade lika lugnt som mitt hjerta. Detta kunde naturligtwis ej komma i fråga förr an det nödwändi: gaste blifwit anskaffadt; men då skulle det också ske; ty hwarföre skulle ej arbetskarlen funna göra det åt fig få beqwämt och angenämt, fom hans tillgångar medgifwa? — — —