Norrländska Korrespondenten – 24 april 1861, sida 3

Förtalet. Det går en swartalf igenom tiden, Som mördar glädjen, bortröfwar friden, Som sprider oro och föder agg Samt stinger ormlikt med giftig tagg. Han likt en skugga sig smyger sakta Omkring i mörkret, ej kan du akta Dig för hans angrepp, ty lömsk och hal Han är, — samt kallas med skäl — förtal. Hwar finns det land der han icke gifwes? Hwar finns den ort der han icke trifwes? Hwar finns den krets der ej ett besök Han gör, åtminstone på försök? Till gamla damer dit går han gerna, För dem han lyser som qwällens stjerna, Jsynnerhet om de arma få På den der oblida tarton stå;