Norrländska Korrespondenten – 24 april 1861, sida 3

Enigheten skulle utan twifwel dukat under i denna olika strid, om ej Amiral Lille påPrins Carl och Kapten Unge på skepvet ÅSmåland märkt Cnigheten8 fara och fommit den till undsättning. De Danska skeppen, fom nu fingo Ane nya fiender att strida emot, gäfwo Enigheten fina lag och wånde fig till fina nya motständare. Ett genomträngande skrik hördes från dådet på det Swenska ffeppet. Mar troserna hade fett sin älskade chef falla. De rusade akterut och funno Schautbynsachten simmande i sitt blod. En muskötkula hade inträngt i högra sidan. Han uppslog, ögonen påÖlands flagga oc på sitt hjerta. OShonblicket derefter nedbars han afswimmad i kajutan. Striden flottorna emellan warade till klockan 8 om aftonen, dä den Danffa flottan, fom förut hällit något rumt, lade upp bidewind. Elden upphörde och den fientliga flottan aflägsnade fig ifrån den Swenska, fom lidit betydligt under träffningen. Skeppet Enigheten war swårt tilltygadt. Det hade erbällit 40 grundstott oc kunde ide föra märsseglen. En mör dande och blodig strid war säledes ånyo utfämpad mellan Swenskar och Danfkar, utan att leda til nå: got resultat: ty bäda flottorna tilffrefwo fig segern. Fregatten Smwarta Örn beordrades att föra de fårade til Rågen, och ibland deras antal befann fig äfwen Enighbetens hjeltemodiga befälhafware. Döende läg den unga Schautbynachten på den !Swarta Örn, fom han eröfrat frän fienden, med Ölands flagga wid sitt hjerta och Emilias ros wid sina bleka läppar. Solen war i nedgående och faftade fina fifta Arålar på en grupp af tält, fom woro uppslagna på stranden af Rigen, Uti dessa lägo de fårade från