Norrländska Korrespondenten – 20 april 1861, sida 2

— Wids ransakningen i Thorsdags ins för rådhusrätten, rörande det barnhuf: wud, fom funnits liggande mid stranden af stadssundet, tunde någon wirare upp: lysning ide winnas, än den af hr dot tor Mossberg, efter uu företagen befigtning, yttrade förmodan, att detta hufs wud flere år legat i watten, emedan bet redan befanns få förtaljadt, att några tecken till ben i detsamma icke kunde upp: täckas. Wid detta Yttrande lät och vits. ten bero, och förordnade att vet lilla menniskofragmentet skulle nedliggas i fta: dens tyrkogård. — Från kronolänsmannen Winter har till Kon:s befhde inkommit följande ffrifwelse: Sistlidne Måndag, den 8:de dennes, företog jag mig ånyo på gifwen anled ning, en resa till Sättna för att göra ett nytt försök att gripa förrymde Jacob Söderberg om hwars gömställe jag hade ett litet spår. Anländ till Flata by och i närheten af torparen Johan Hammars bergs gård observerades jag och mina biträden af Hammarbergs hustru, som kom ifrån deras bryggstuga för att gå in i mangårdsbyggningen. Så snart hon igenlänt mig, sktyndade hon åter tillbaka in i bryggstugan, omedelbarligen hwarefter Jacob ESvrerberg fom jprinz gande ut derifrån och ställde tosan åt det derofwanför belägna skogbewärta berget, dit han förföljdes af of. Så Kinge ffa van bar förföljdes han, men fom han hade ett stort försprång, och sedan wi ofta förlorat fpåren efter honom famt skaran blifwit af solens inwerkan mycket lös, så att wi ofta nedsjönko ända till midjan i den djupa snön, nödgades wi slutligen upphöra med förföljandet, fn nerligast som han fått tillfälle att taga till fina stidor hwilkta han haft förwarade under en stor gran på berget. Wid år terwändandet till byn upptäckte wi det ställe på berget der han haft fåmäl ffidorna förwarade fom och sjelf beredt sig ett gömställe i nödfall. Under några lummiga granar hade han beredt sig en bärd gå granris af en madrass, en duns kudde och en prältig fårffinnsfill, hwilka of oss togos i förwar. Som tet är yt terst swärt för mig ensam att uppspåra ett enda af hans gömställen hos såwäl bönder som torpare i Sättna, hwilta nu omhulda honom såsom en lär anförs wandt, och, som på sednare tider flere gånger inträffat, att personer, som fars dats efter landswägen genom Sättna, blifwit af rusiga tarlar med bugg och slag öfwerfallne och illa slugne, hwllet tan bestyrtas af flere trowärdige perjor ner som warit nog olyckliga att falla i händerna på tessa nidingar, få nödgas jag härmed anmäla att jag ensam icke numera förmår att upprätthålla ordnins gen inom Sättna socken, der folket iallmänhet är mycket wildsint och demorali seradt, samt tillika i största ödmjukhet anbäle, det Konungens Befallningshaf: wande wille gå i författning derom, at! särskild polisbewakning blefwe dit förord nad eller ock hwillket skulle medföra ön