Norrländska Korrespondenten – 3 april 1861, sida 2

hwad fom passerat instälde fig myndig: heterna, åtföljda af läkare, på stället der brottet egt rum. Läkarne intyga att kroppen war fars gad af mer än 1,500 hugg. Modern och dottrarne förklara att de ingalunda dödat mannen och fadern, utan blott den store djefwulen. Man har häktat mos dern och de twå äldsta flickorna afrvensom trollkarlen, och wid hans afförande till fängelset, hade myndigheterna all möda att skydda honom undan raseriet hos den uppretade befolkningen, hwilken wille slita honom i stycken på stället. — J Paris finnas nu 20 protestantiska kyrkor, och 104 prester för desamma; de evangeliska Söndagsskolorna besökas af nära 3,000 barn. En evangeliff bidelläsare, Moore, går omkring i de fattigas kojor, och läser bibeln för en stor mängd, fom hwarlen besöka kyrkorna eller tunna läsa. Paris lärer, allt fom evanz geliska christendomen der utbreder fig, på de senare åren gjort stora framsteg i Söndagens helighållande. Allt flera bodar tillslutas på Söndagen och så wäl Kejsaren som Kejsarinnan lära wara ifriga befordrare af denna goda sed. — Ett nyligen inträffat falissement berättas hafwa blifwit förorsakadt af ett kostsamt närmare förhållande mellan den perfon, som förestod husets affärer och ett slösaktigt ogift fruntimmer, hwilket på lyx och wräligt lefwerne förslösat alla de medel, hennes kurtisör eller kurtisörer med rätt eller orätt kunnat förskaffa benz ne. När man närmare fer in i ftod holmslifwet och dess mysterier, upptäcker man en mängd fådana fördömliga för: bindelser mellan personer af de begge fö nen, förbindelser, som borde ådraga de deruti inwecklade partierna allmänt för: alt och utestänga dem från all beröring med hederligt folk; men tywärr undgå männen nästan helt och hållet allt ogillande, och de föraktliga qwinnorna blända med sin lumpna grannlåt, sina lysande ekipager, dyrbara kläder och eleganta mår ningar till och med hederligt folk, få att man icke fällan fer ärbara hustrur och aktningswärda borgares döttrar anse fig tillständigt att wisa sig i dylika qwinnors säällskap. Hwems är felet? Wi befara, att en moralisk slapphet på tinnarne af fame hället genom exemplets förledande makt mycket bidragit att sprida osedlighetens gift i samhällskroppen och att den mos raliska förruttnelsen i detta hänseende ide skall kunna hämmas förr än solkets allmänna mening tillräckligt klart upp: fattar betydelsen af detta förderf, och i samhällets, i familjens och dygdens namn uttalar sitt kraftiga ogillande af alla dylila utswäfningar. För att bortoperera en sådan pestböld från samlifwet fordras likwäl skarpa instrumenter och en öfwad hand, och wi skulle med glädje fe någon, fom tilltvodre fig dertill ega tillräcklig förmåga, egna sitt bemödande åt detta håll. — En bonddräng som i Upsala stulit ett fickur och omgifwen af en talrik fam