Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1861, sida 3

— Jsdryggan mellan Öland och fassa landet war wid Jan. månads slut så stark, att en djerf ölänning med häst och åkdon vasserade rafa mågen mellan Högby och Oscarshamn, hwarest sundets bredd är 5 mil. — Kongl. Maj:t har anwisat 8,000 rdrarmt, att utgå af för follunderwigningens befrämjande anslagna medel, för inföp af 13 st. så kallade Orgelharmoniert till Folkskollärareseminarierna. — J Koöpenhamn har blifwit nedsatt en komtk, fom skall utarbeta förslag för organiserandet af skarpskyttebataljoner. Sweriges fattigdom. (Ur Tidn. för Falköp. Stad och Falbygden) Detta ottrande hör man mångfaldiga gånger uttalas än med mera, än mindre besinning af hwad dermed både fan och bör menas. Jemför man wårt Fosterland med åtskilliga andra länder, så år icke att motsäga det Swerige år fattigt. Här wåra inga olivlunder, fom gifwa olja; hår finnas inga sockerrör med fin försötmande saft; här bjuder icke Cocospalmen mjölk och bröd ur sin frukt åt ett slägte, som kan bortsofwa sin dag; här famnar icke winstocken sitt stöd, och winka icke förförisk med glödande drufwor, mognade af en dag ut och dag in werkande wärmegrad; hår — — — ja, hår äro ide söderns rikedomar fom fjelfmant kasta fig i hand oc) mun på ett förfoffadt flågte. Detta år fant. Men hwad har då Swerige? Det har skogar och berg och deremellan böljande sädesfålt och gråsrtifa ångar, det har friska källor oc en den renafte luft. Skogarne skänka wärme och lugn åt mens niskan då den öfriga naturen fryser; ber gen gifwa metaller till förswarswapen och till slöjdens alster; fälten bära skördar, allt detta utöfwer behofwet för landets barn om de rätt både wårda och begagna sina skatter — djupens ådror och himmelens windar bjuda på helsa och en lifskraft full of spänstighet. — Söderns sumptrakter utsända ide hår fina pestångor; södrens gift wmdar blåsa här ide; södrens odjur härja hår ide; södrens förflappande solstrålar stinga här ide. Menniskan lefwer hår gladare, lifligare, kraftigare och en längre tid än i södern: hår brådmognar hon icke, men hon wissnar hår ide eller i förtid fom en blomma för dagen. Ar då Swerige icke fattigt? Nej! och tusen gånger nej! — Så fmwarar hwar och en, fom har ett fosterländskt hjerta, ty han känner att hang fåderne jord är rif; hwar och en, fom ide låtit hjernans kamtar fullrökas af lättsinnets, lättjans, njutningebegårets och missmodets kannstöperi för dagen, den ser ut derur med klara blickar och finner hwax lögnen står och klagar öfwer hans Fäderneslands armod. Ty sag hwad land, fom lemnat, jems förelsewis med dess folkmängd, större offer, når de kräfts af detsamma, och ändå stär Det wid fig, är sjelfständigt och aktadt åfwer hinsidan hafwen. Hwad blodsaft Har —— — —— ä rä—.