Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1861, sida 3

wi tillfoga att denna lycklige fisk, ibland mängden af dyrbarheter, äfwen fann ett skrin nppfyldt med guld oc smocken, fom i hang glädjedruckna finne intog för: sta rummet, ide derföre att detta bade ett högre wärde, utan emedan det lättare än allt det öfriga kunde flådlas i forbindelse med hons ofwerjordiska intressen. Jemwål war denna ffatt i werlligheten aff tillräckligt slort wärde, för att göra Mafo till en Cresius bland fina lifar. Wid närmare undersöfning fann Maso i den nedrasade muren en öppning, den han utwidgade få, att han funde frypa igenom; han infom i ett mindre gemaf, fom syntes hafwa warit sängkammare; fången, ett konststycke af brons. war uppfylld af damm, alt hwad fom fanns qwar af yppiga bolstirar oh dynor. En kandelaber i bwilkfen hängde flera mindre lampor, flod wid sidan och wor ett werkligt praktarbete; rundt omkring slodo lewningar af wapen, toilettsaker och en metallspegel. Flere andra ruw, uppfollda med dyr bara prydnader, stodo i samband bärmed; men det war för mycket att öfwerskäda; Maso äterwånde derföre, uttröttad till kropp od) själ, od få snart hon undangömt sitt ljus på säkert stalle, kastade han sig på fin barabådd od) blef der liggande medwetslös i flera timmar. Likwäl woro hans sinnen i werksamhet, to medan hans lemmar och bons själ hwilade efter all öfwerraskning, glädie och arsträngning, bade han, näman balfwaken de lifligaste drömmar, i hwilka hang förwirrade tankar klarnade oc ordnades. Då han ändtligen äter uppsteg, wäckt of hunger oc oro, mar ban nästan åter den gamle Maso med det lätta mun. tra hjertat. (Forts.)