icke flutit ur dess folkstam, hwad qwistar hafwa icke blifwit afhuggna densamma, hus ru mången Nödhögg bar ide gnagit på def rot — och ligger der ännu och Anas ger — men ändå flappar ber ett lifligt hjerta under barken, ändå lyftar den fin frona mot höjden, ändå har den fått och stär fom en jernek i stormen. — Lås håfden! Blad efter blad wittna härom — des sa blad, fom mängen gång haft inranner till boktryckare, bilor och swård till stilar, tårar och blod till tryckswarta och förtrycket till press, men fom ide def min. dre haswa frihetens innehål. sr då Swerige ide fattigt? Ack! — Fo! — Fattig är den, som är missnöjd med sin lott, likasåwål som den är rik, som har ett förnöjdt finne. Huru herrlig min fförn ån står, få år jag fattig, om jag med iångtan8och afundsfulla ögon fer öfwer till grannens åker, fom bår en ännu ri fare. Fattig är der, fom aldrig fer fitt bord nog fullastadt med smakkittlande rätter och dyrbara winer: fattighjonet fom du nårer med ören under det du offrar rifgs dalrar åt din egen och dina gåsters gom, är mindre fattighjon ån du, når du fåne ner missmod deröfwer att du ide har det yppigt nog på din taffel; ty huru du ån yfwes öfwer din täflan med Lucullus, få, om du frågar dig sjelf, år du ändå ide belåten. Fattig år den, fom stundligen äflas att wara den förste i klädernas dyrbdarhet och vrakt eller, för att begagna dagens ord wara den gentilaft klådde, nej utflädde: tro mig, du fryset mera i all din glans, ån tiggaren i fina slarfwor, emedan ditt finne blifwer allt swalare och swalare, då afundens iswind går deröfwer wid det du råkar få fe en annan, fom dig Sfwertråfs far i fin lysaude dårskap. Fattig år den i fin boning, fom aldrig får den nog proppad med dyrbara ting, modets barn för dagen, fom oftast födas sjulliga till werlden och i morgon dö, utträngde från modersbröstet af lifortade syskon: war wiss att mången på sin brits fänner fig rikare, ån du i din emma, fe dan en annan fraffat fig en modernare. Fattig år den fom ide — att tala med skalden — bhellre går i sinaegna skor, ån åker på kredit i fina björnars wagnar. Fattigt är det land, som låter fina penningar gå utrikes för lyxartiklar, och sedan lånar dem derifrån till fina nödwändiga behof. Denna är Sweriges Fattigdom. Ingen annan. Och den, du gamla Fo siermoder Sweu! skapa år dig och fig sjelfwa dina otacksamma barn, fom äro mifnöjde med dina gåfwor, fom wilja för wandla norr till föder, fom inbilla fig i fina sjuka bjernor att de funna flytta CEquatorn till Polen. Lagom.