Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1861, sida 3

Sanon allwarlig undersökning och sjelfprofnina, genom ofwerwägande af wår sak inför Gud och i stillhet, år jag foms men till den öfweripgelse, att det har blans dat fig mydet orent in med i wått uts tråde ur Statotprkan, wåra föreningar och wår befännelse, samt synnerligen i det, som avgår tepet, oass wåsende och bruk. Det far nu fart för min själ att häruti hos of: ala inblondat fig mycket oförstånd och otalsahet, en sidighet, sjelfföttroende, Yts lighet och werklighet. Jag bekänner, att jag ensidigt betraltat endast Christisriles wilkor och ställning under forsamlingens första uppkomst och synliga byggnad på jorden under Apoftlarna; men jag har gjort för litet offeens de på de förhållanden, hwari församlingen nödwåndigt måste komma under fin widas re tillwart, och i hwilka förhållanden wisfuns nit oss sjelfwa såsom medlemmar. (Foris.)