Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1861, sida 3

mest doftande ros, såsom hon kallades af alla trafs tens ystra och glada ynglingar. Hennes wäninnors glädtighet oh muntra lynne inwerkade på Fiamwina, och fängwaktaren från San Steffano skulle haft ganska swårt för att i det lefnadslustiga barnet igenkänna fin swärmande allwarsamma dotter. Men det skulle blifwa annorlunda. Fiamina besökte med sina wåninnor den på nöjen rika marknaden i Mola Scauri wid Gaeta och kunde ide fe fig mått på det brokida lif, fom der upprullades för hennes undrande blidar. Förstulet rodnande stötte hon en af fina följeslagerskor i sidan och pekade på den unge, wadre favallerisofficer, fom koketterande lät. fin eldiga häst midt i folkmassan wisa fin och ryttarens sticklighet, oc) fom med ent stolt men intar gande leende lät fina blickar ströfwa omkring bland flickorna. Och månne Fiamina, det oskyldiga barnet, för hwilket hjertats ljufwaste känsla ännu war få frems mande, bedrog fig, når hon med hemlig tilfredsnällelse tillstod för fig sjelf att denna favaljer war den wackraste man, fom hon nägonsin fett, od att den blid, fom träffat henne, war helt annorlunda, än de, hwarmed han betraktade hennes wäninnor och få många andra flickor i den jungfruliga blomsterkransen?