Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1861, sida 3

Öfwerlycklig lemnade den femtonåriga Fiamina sitt fångelse, ty utom den neturliga barnfliga tillgifs wenheten för fadren fängslade henne ingenting wid San Steffano och redan länge hade hon i hemliabet längtat efter att komma öfwer till det sköna fafilandet och att der råfa fin barndomswän, en dotter till nyfnämnde slägtinge. Efter några månaders förlopp blomfirade flickan åter upp fåfom den friskaste och mest doftande ros, såsom hon kallades af alla trafs tens ystra och glada ynglingar.