Norrländska Korrespondenten – 22 december 1860, sida 2

Härförutan tillkännagifwes, att de, som åstunda taga kånnedom om pastor Dzierzons bistotselmethod eller eljest önska ers hälla biträde wid biskötseln, funna i bes rörde hänseenden mwånda fig til notarien Fredrik Liljebjörn, hwars adress är Stod: holm, samt med honom enskildt uppgöta om tiden oh wilforen för hans bessk. — Med vifall till rifets ständers under sislförflutna riksdag gjorda underd. trams ställning om rustoc rotehällares mid båtsmanshållet befriande från det, uti när diga instruttionen d. 11 Sept. 1841 ans gående generalmönstringars förrättande, stadgade bötesanswar för uteblifwande från generalmönstting, har K. M:t genom när dig kungörelse af d. 13 sistl. Nov. förord nat att 2 mom. af 6 8S äfwensom 12 S i berörde insttuktion skola erhålla följande följande förändrade (vette, nemligen: 8 6. 2:o. Når generalmönstring skall med båtsmanshället anstallas, underrättar ge neralmönsterherten derom jemwål konungens wederborande befallningshafwande, fom genom allmänna fkungorelser, hwilka från predikstolarne inom diftriftet upplås sas, falla såwål båtsmännen fom ruji: och rotehållarne att å rde fafiftålda mös tesplatserna tilstädeskomma, de förre wid det answar för uteblifwande från general: mönstring, hwarom i 1 mom. af 12 5 hår nedan år stadgadt. — — — —— S. 12. 1:o. Båtsman, tom utan bewiåligt laga förfall uteblifwer från genetalmönstting, straffes enligt ktigslagarna. 2:o. Rust. och rotehällare ware tillåtet att sjelfwa, eder genom wederbörligen ber fullmaktigude ombud, wid generalmönftring nulstädeskomma och fin rått bewafa, ans tingen deras båtsmån åro narwarande, eller från otten kommenderade, sjuke ellet vacante. Den döfves sång. Hvem undrar väl om tung och lång, min lefnadsdag jag finner! För mig i pantomimisk gång; hvar lifvets scen försvinner. De blommor glädjen kring sig strör, milt hjerta väl uppskattar, men glädjens språk jag icke hör och ej dess välljud fattar. Af bäckens sorl, af vindens sus, och fågelns sång i dalen; af ordet uti Herrans hus, samt herrliga choralen, min själ sig icke glädja får; hvad fröjd har jag på jorden, när för allt skönt, som föregår, jag är en främling vorden! O Gud, jag sjunger dock ditt pris. och vill tålmodig blifva; så många barn, så många ris, har Berren Gud att gifra. Jag klagar ej — den tunga lott, må vid milt lif sig fästa! Jag endast tror min Gud om godt, samt att han vill mitt bästa.