Norrländska Korrespondenten – 22 december 1860, sida 2

Fa, det går ju mycket wäl an .. .. bed honom saga till om min gigg ech Diana .. . jag hoppas han kor för: ståndigt, tv hon är något yfter. Då Strömberg oh Bergman jut nu antände för att spisa frukost, mar Gustaf ite med; och då fröfen Ekekrona frågade efter honom, erhölls den upplvsning, att han redan aftonen forut gått till skogstorpet och nu sannolikt more ute på någon skogswdandring. Hon bad derföre hr Bergman fifa ett bud till torpet, att Gustaf, om han more der eller snart fomme dit, skulle wara god och genast skynda hem till gården. Berg: man åtog sig sjelf denna beftidning, men fom tillbaka med oförrättadt arende. nitar froken någonting, fom jag möjligen fan uträtta, så skall det wara mig ett nöje — fade Bergman. Men olyckligtwis ar tillbjuden tjenst ofta försmådd, och så war afwen har forhållandet. Tat herr Beraman — swarade Maria. Jag will nöd: windigt tala med Gustaf och Mall wanta på honom ända till I omiddagen. Emellertid mar denne borta tills fram på aftönen. Den efterlängtade resan blef insälld. Då flyktingen fommit tillba: fa och infann fig i salongen samt erhjöd fig att sjunga nägra upa sångsicken, erfor han för första gången med forwåning, art Maria icke wille accompagnera honom. Guftaf har blifwit en riktig enstöring och är hela dagar alldeles osynlig — fade Maria med en helt främmande ditter: het. Jag hade annars onskat, att Gustaf warit hemma i dag för att skjutsa mig till Hammarbvholm. Men jag har förgäf: wes skickat bud att höra efter, hwar Gustaf kunde wara . ... od) sedan har jag mast installa min refa. ag ber om forlåtelse, att jag owetande warit en orsak till att berofwa fröken ett få stort ndje ... jag har på more gonen gjort en tur i kogen och sedan warit åt kyrkan. Men