Norrländska Korrespondenten – 8 december 1860, sida 2

det, hwarpå hon ställde fram ala anräte iningarne, fom nu woro ganska rikliga. Gerna wille hon afwen tända ytterligare ett ljug, ty fröken Maria hade i fönftret qwarlemnat minft ett halft duesin sådana; men bon fruktade, att mor Brita flute anse det fåfom ett alltför stort öfwerflöd. Den af ålder grånande och den af ung: dom blomstrande satte sig nu till bords. Will mormor smaka på hwetebrödet för? — frågade Stina och började stata en inbjudande bulle. rSPåra barn, låt mig först smaka på limpan. Det skedde. Du skall weta Stina — fade gumman — att ingenting år swårare ån att baka en rar liapa, i råtta ögonblicket mäste den tagas ut ur ugnen, hwarken för tidigt ellet för sent; fler det för tidigt, få blir limpan alltid en smula rå och degtg ins uti; och sker det för fent, få blir skorpan bränd och hård. Kors, hwad den här limpan år wål bakad! — Men Stina bid helst til godo med hwetebrödet, ty hon war owan att förtära sådana läderheter. Under hwarjehanda samtal förrättades