Norrländska Korrespondenten – 8 december 1860, sida 2

natton, eller en for del deraf, ide finner deuna djupa fänsla för fåderneslandet, fom jwi falla fofterlandsfärtef, få måste detta j bero på särskilta förhållanden; och det år I fanbända ide swårt att finna hwilka dessa sförbållanden äro. Tänker man litet närmare på frågan, ji synes det sannerligen ide funna wara annorlunda än det år. Allting hår i wetlden, fom ej år blind naturkraft eller instinkt, måste hafwa något skäl för fig. Så äfwen sosterlandskärleken. Och fråga wa oss då hwarföre t. ex. en swensk arbetare bör älska Swerige, så torde det icke e få lätt att finna ett rått nöjaktigt swat. Hwarföre skulle han älska Swerige? dan fanner ide Swerige: han wet ide hwad Swerige är. Han fånner ide eng dess grånfer på kartan, eder med nöd få myck-t. Men hwad wet han om föder neslandets natursörmåner och beskaffenhet, om de naturliga tessutser, fom det eger, och om bästa sättet att tillgodogöra dessa, om dess företraden framför många andra länder, om fwad fonfifliten redan gjort för att begagna dessa naturliga förmåner och företräden? Hwad berydelje bar för honom Smweriges historia och Sweriges flora minnen? Deesa stora minnen — en Gustaf Adolfs bedrifter eller en Linnes, en Berzelii segrar på forskningens fålt — dessa minnen, fom så kraftigt werta att wmwåda en råttmatig naturlig stolthet och känsla för fofterlans dets åra, hwad äro de för honom? Han. bar aldrig hört tolas derom; eller om ban det gjott, om han werkligen lärt sig ett litet kompendium i swenska historien, få bar detta warit få ytierligt knapphändigt och framförallt få torrt ech andefattigt, att man fannerligen ide fan deraf wänta nägra jådana frukter som hår åro ifråga. Hwar wet han om wåra infiitutioner och lagar, fom skulle funna fåfta hang käårlek wid Swerige? Intet. Twårtom sramstå de för hang tankar och inbillning oftast sasom föga annat än ett flagg får gelstranma för menniskor, hwilken dlifwit uppsatt i samhället. Presten har Haft sig angeläget att, saligt fin pligt, rifra hans upp närkjamhet ifrån denna werldens goda och til en bänre wetld; men då man på samma gång föft att afhäla honom från ; uit förwarswa — såsom warande oswer. lödigt — någon annan kunskap än salig)etskunskapen, få har detta swårligen funs nat werka att utwedla någon synnerlig ärlek til det jordiska fäderneslandet, och )et simplaste bondsörständ räknar lätt ut ut det ide år längre til himmelen från I Amerika ån från Swerige? Han känner vål huru skatterna utgå efter gud wet AAAAAi A —